Redan idag kom ett brev på posten med en tid för undersökning den 9 februari. Fick en tid till chefen på gyn så det känns ju bra! Hoppas nu att jag får en operationstid snart så jag slipper vänta och oroa mig halvt till döds!
Härligt med helg förresten! Ska träna och kolla handbolls VM. Imorgon ska jag shoppa lite och på söndag ska jag och mamma testa yoga! Kul! :)
Hej,
SvaraRaderaJag är 29 år och har endometrios, har aldrig tidigare haft behov av att ha kontakt med andra i samma situation, men kunde inte låta bli att känna med dig, kankse för din forfarande unga ålder. Gläd dig för den, du har massor av år att få till en bra behandling.
Själv har jag inte haft sådan tur, jag sökte hjälp redan som 13-åring, men först vid en ålder av 28 år fick jag ett namn på mitt helvete. Då har jag haft fler än en ambulansfärd till sjukhus bakom mig. Vet inte hur det är för dig eller för andra kvinnor i vår situation, men jag tuppar av, ibland tar det tid innan läkarna får mig ”tillbaka”, många doser morfin har det blivit. Nu har jag och min man kommit till en punkt där vi upptäckt att det inte blir lätt att bli föräldrar, jag är dessutom så ömtålig i de nedre regionerna så jag inte klarar av att genomgå alla fertilitetsundersökningar, senast i veckan svimmade jag på undersökningsbritsen och fick föras akut till sjukhus, vaknade upp med EKG kopplat till bröstet. Har kommit till en punkt där det börjar kännas lite lätt hopplöst, samtidigt vill vi ju bli föräldrar, så det är ju bara att kämpa på.
Vänta du tills du är redo för barn, men fungerar det inte, vänta inte länge innan du söker hjälp. Försök att glädjas åt den hjälp vi faktiskt kan få. Jag längtar efter två saker, först att få barn och sedan att kunna få en adekvat behandling. Ett litet tips, överdosera inte medicinen, efter några år med en sådan strategi så tar levern stryk, ingen höjdare jag lovar.
Önskar dig all lycka/Anna
Hej Anna!
SvaraRaderaVilken hemsk historia som ligger bakom din diagnos. Låter förfärligt. Det är så många kvinnor som gått genom ett helvete innan man fått sin diagnos, för man blir bara vidareskickad till någon annan, för det är väl lättast så när man inte själv vet. De flesta läkarna påstår mest att man har kraftig mensvärk eller magkatarr som jag fick höra. Åt omeprazol i 6 månader för magkatarr, onödigt och knappast hälsosamt.
Jag har aldrig tuppat av, jag har dock varit på väg ett antal gånger då jag haft mina sk. anfall. ( Finns inlägg här i bloggen om dessa om du inte vet vad jag pratar om. ) Men det har varit för att jag hyperventilerat så pass mycket att till sist har hela kroppen domnat bort och jag har känt mig oerhört svimfärdig.
Har aldrig själv åkt ambulans för min endo, men har åkt in akut två gånger med pappa. Man blir så dåligt bemött tycker jag!! Så nu inför en operation oroar jag mig skarpt för hur jag kommer bli bemött och behandlad.
Fy vad trist att ni har så svårt att skaffa barn, och att du tuppade av! Lider med dig.
Vet inte vad adekvat behandling är för något..?
Ang. tips. Överdosera inte medicinen. Medicinen jag får efter op eller vilken menar du?
Om du vill så får du gärna lämna din mejladress så kan vi ha mejlkontakt.
Lycka till.
Stor kram / Memme