Can't take it anymore

Ångest, avslappning & spikmatta ~

Kl visar 23:31 och jag har nu gjort avslappningsövningar och legat på spikmatta i ca 1 timme. Har läst lite kring att ha ångest och kom då över diverse avslappningsövningar som skulle kunna hjälpa. Spikmattan vet jag inte, men det är så skönt och rogivande. Så nu känner jag mig varm och harmonisk i kroppen, och hoppas nu på en natt utan ångestattacker. 

God natt gott folk ~

Grattis kärlek

Idag fyller min kärlek, min själsfrände, mitt ALLT år! Detta har firats med många paket, god mat, tårta och nära och kära. Älskar dig över allt <3 

Flisan

Förlovad i 4 år <3

Idag har jag varit förlovad med min underbara sambo och själsfrände i hela FYRA år! Vart tog tiden vägen? Men attans vad många fina minnen vi har. Älskar dig mer än ord kan säga <3 

Trying to be strong ~

People cry, not because they’re weak. It’s because they’ve been strong for too long.

~ a little party never killed nobody..?

Idag har jag haft ännu en soff-dag, dock med sällskap denna gång, nämligen min bästa vän. Kollat serier, pusslat och ätit pizza. Diskuterat saker som att man exempelvis säger "lite vatten har ingen dött av" och låten "a little party never killed nobody" när det troligtvis faktiskt finns någon som gjort det.

Har molande värk och är illamående nu. Har tagit en Orudis, får se om den hjälper så tänkte jag sova snart. 

Trevlig helg allesammans! 

Att försöka förstå

Varför kan ingen förstå? Hur jag mår? Att det inte är nått jävla påhitt för att jag är "för lat för att jobba" eller dylikt. Jag är en jävla mess. I två dagar i rad har jag bara gråtit. Varför? Jag vet inte. Men uppenbarligen är något fel. Jag har konstant molande värk som ibland skjuter iväg så det känns som om nån hugger mig med kniv i magen och vrider om. Jag är totalt u.t.m.a.t.t.a.d. Jag kan sova som ett spädbarn. Jag orkar inte ta tag i saker och ting utan ligger hellre kvar på soffan i pyjamas. Och jag är ledsen. Jag vet inte varför, men jag har en konstant klump i magen och gråt som tränger sig fram bakom ögonen. 

Jag kan inte svara på varför det är såhär, när jag kommer att börja jobba igen, när jag kommer bli bra. Jag kan verkligen inte det. Och ja - jag vet om att jag är ung, jätteung, men inte i förhållande till allt jag gått igenom de senaste åren. Och nej visst, jag har inte cancer och jag är (förhoppningsvis) inte döende (just nu), så nej det är kanske inte "synd" om mig, men det har fan satt sina spår ändå. Kronisk värk och en den ena behandlingen med diverse biverkningar efter den andre. Så nej, nu får jag låta mig själv vara dålig. Jag vill inte, men jag tror jag måste. Sen får väl andra tycka och tänka som dom vill...

Min läkare skrev:

Hur var det för ett år sen? Då var du Superwoman. Du är lika stark. Men modigare. Du växer. 

Jag får försöka ta mig till hans alltid lika kloka ord. 

Tack och hej, leverpastej. 

~To weep is to make less the depth of grief.

Efter otaliga antal avsnitt av The Big C i eftermiddags lyckades jag ta mig i kragen och ta en lång, välbehövlig dusch. Efter att ha smort in mig i vaniljlotion (Yves Rocher's christmas edition <3) och noppat mina bryn lagade jag lite middag. Snabbt och enkelt, något som fanns hemma: prinskorv och stuvade makaroner. Varför äter vi så sällan stuvade makaroner? Det är ju asgott! Sambon tog disken och jag la mig återigen på soffan. Och sen från ingenstans kom tårarna. Som en jävla flod... Vi bestämde oss för att gå en promenad och rensa tankarna. Väl tillbaka la vi lite pussel innan sambon skulle lägga sig. När han väl lagt sig kom gråten smygandes igen och alla de där jobbiga och dumma tankarna. Efter ett tag kunde jag inte ta det mer. Jag kunde inte sitta och gråta själv i soffan. Så jag väckte min sambo som givetvis tröstade. Han tog mig i sin famn och strök mitt hår och nu sover han igen. Efter att ha kollat med mig 10 ggr så att jag verkligen är okej. Jag är inte okej. Men just nu går det bra ändå, för jag kan ligga bredvid honom, känna hans värme och lyssna på honom när han andas. Min älskade själsfrände. <3 

Soffan - min bästa vän idag

Idag har soffan fått vara min bästa vän. Har haft ont och varit dämpad. Känns som att jag kanske håller på att få feber. Är öm i kroppen. The Big C har rullat på min tv hela dagen. Bra jävla serie det där... Plöjt igenom säsong 3 nu. 

Sambon har köpt Snickersglass, mina favoriter, så nu tänkte jag smaska på en sån och bara hålla kväll. 

~ be kind to each other. 

Bästa vän

Har världens bästa vän som stöttar och peppar! Du är fan syret i mina lungor <3