Ett år har gått

Imorgon har det gått ett år sedan skolavslutningen och mina kramper bröt ut. Jag minns hur vi skulle njuta av att sommarlovet börjat,  och jag, pojkvännen och kompisen fikade. Jag hade ont i princip hela dagen och dagen efter, första riktiga dagen på sommarlovet bröt helvetet ut och jag hamnade på akuten för att sedan bli inlagd för observation.
Jag minns att det var så jobbigt, och jag var så rädd. All energi var slut, jag kunde inte sova, inte äta. Sjukhussängen var stenhård och miljön var kall och jag ogillade det så fruktansvärt. Jag längtade hem. Jag längtade efter att få vara frisk. Att vara som dom andra, att göra allt det där som andra gjorde. Jag blev utskriven med magsjuka och jag var ännu mer ledsen än när jag kom in för jag kände mig så hjälplös.
Idag har det gått ett år och jag har fått en diagnos. Visserligen en obotligt sådan, men bättre det än ovissheten. Jag mår 100 gånger bättre idag och jag är så glad att jag fick göra operationen och bli av med den mesta smärtan. Visst oroar jag mig för att ha ont, kanske tvingas ställa in något roligt, men inte alls på samma sätt som förr. Dessutom är det lättare att ha ont nu, för nu vet man vad felet är och vad som lindrar.

Påminner er alla ännu en gång, om att vi är inte ensamma. Och vi finns för varandra. Jag finns för er.

Ledig!

Jobbat långpanna idag så nu är man lagom mör! Håller helg nu, det firas med en cider :) I övrigt mår jag ganska bra! Numera får jag sova hela nätter till skillnad från innan då jag alltid hade minst en kramp varje natt tidigare. Det börjar kännas nu att operationen hjälpt :)

Önskar er alla en trevlig helg! Kramar