Han är här!

Äntligen! 15 dagar över tiden valde vår älskade Elliot äntligen att komma ut 20150108 <3 

I väntans tider...

Jag håller på att bli lite smått knäpp av att bara vänta och vänta, så idag blev det en liten runda på stan med sambon och mamma. Lite shopping och en god fika. Skönt att få komma ut lite även fast det är tungt och jag tvingas gå i snigelfart... 

Kassörskan i barnklädesaffären frågade idag;

- Det måste snart vara dags för er va? 

Jaa, det hoppas jag verkligen. 

Tack fina mamma för sötaste mössan. ;*

 

Bf+9 och chokladfondue

Åh vad vi väntar och längtar. Det är ganska tufft faktiskt, både mentalt och fysiskt. Man har liksom haft ett datum att se fram emot, den 24 december, och nu har vi gått över 9 dagar. Vad väntar vi på? Jag kunde inte bli mer redo eller peppad på att föda. Bring it on!

Trodde inte jag skulle ta det så hårt som jag faktiskt gjort, var inte beredd på det. Men det känns på något konstigt sätt som att, för varje dag vi går över, kommer vi längre från att få träffa vår bebis, fast det i själva verket är tvärtom. Jag vill ju så gärna träffa Dig nu. <3 

Jaja, han kommer när han är redo. Och jag har lite svårt att tro på alla sägner om "tips på hur förlossningen kan starta", så det giter jag inte med att prova heller. Jag kör en egen teori med chokladfondue ikväll; ät så pass mycket att bebisen inte längre får plats i magen, och helt enkelt måste komma ut! ;-) Vi får väl se... Haha. 

Trevlig helg kära läsare!

Gott slut och gott nytt!

Det blir en 2015- bebis, det kan vi konstatera nu iallafall. Kanske roligare för bebisens skull att fylla år i januari än i december, så det blir han nog nöjd med. Frågan är nu bara, vad väntar du på? Komsi koms nu, din mamma börjar bli enorm. 

Firade nyårsafton hemma hos mamma med en helt fantastiskt god 3-rätters meny igår. Oj så gott så gott... 

Runt 23-tiden packade vi ihop oss för att köra hem till katten så han slapp vara ensam på tolvslaget. Tur att vi stack i tid bara. Först fick jag inte på mig mina stövlar för mina fötter var så svullna. Testade några andra par som inte heller passade men till slut fick jag på mig ett par gummistövlar. Började köra hemåt men märkte snart att vänster gummistövel satt åt som bara den så jag fick som fruktansvärd kramp i foten. Fick hitta ett ställe att stanna på så L fick köra istället. Då hade jag kastat av mig stövlarna, gått ut på bara strumpor och trampat i en vattenpöl. Väl hemma fick jag inte på mig stövlarna igen, och fortfarande inte mina egna. Så då bröt jag ihop och satt och grät i typ 10 minuter - och fy satan vad jag frös om mina blöta strumpor. Till slut fick L lugnat ner mig och jag fick låna hans skor. Ja, herre gud säger jag bara... En biltur på normalt 10 minuter tog typ 40 minuter och jag grät verkligen över mina tjocka fötter. 

Sååå... Nu vill jag att min bebis ska komma, så jag slipper denna enorma kula och mina svullna fötter. 

Hör du det, bebisen? Kom nu!