''Jaha, här fyller vi på lagret ser jag...'' sa kassörskan skämtsamt och skrattade, när jag la upp ett paket bindor, ett paket trosskydd och ett paket tamponger på rullbandet idag på ICA. Ja, det får man ju göra dessa jävla tider, haha.
Trots smärta från vänstra äggstock for jag iväg till träningen för att ge det ett försök. Det gjorde jag nog rätt i. Smärtan har lagt sig lite. Fysisk träning is the shit!
Nu: En härlig portion spaghetti och köttfärssås, sen en varm dusch och en film. Låter väl nice? Håller tummen hårt att träningen gjorde susen ikväll så jag slipper det onda. Hoppas, hoppas, hoppas.
måndag 31 januari 2011
söndag 30 januari 2011
God natt
Tackar för denna fina dag. Kan nog komma att leva länge på denna dagen. Att tänka tillbaka på allt roligt som hänt idag...
Nu blir det en snabb vila på spikmattan sen natti natt för min del.
Vi hörs imorgon!
Nu blir det en snabb vila på spikmattan sen natti natt för min del.
Vi hörs imorgon!
Picknick och ett varmt bad
Har haft en fantastisk dag idag tycker jag. Den har varit så mysig på alla sätt och vis och solen som har tittat fram så fint har gjort mig glad. Idag kunde man till och med känna att solen värmde, vilken härlig känsla!
Var iväg och köpte ett fotbad med pappa och sambon idag. Plus två filmer som ska ses ikväll ( & solsidan 20.00 såklart ) A walk to remember & Snabba cash för den har jag inte sett än.
När vi kom tillbaka hem packade jag i smyg en fikakorg med varm choklad och en bit morotskaka tillsammans med en filt och drog med sambon ut på en picknick vid en fin damm. Här satt vi och njöt då det plötsligt går förbi en man med en relativt stor hund i koppel. Då jag är lite hundrädd, eller rädd skulle jag väl inte säga, men jag har stor respekt för hundar sedan en incident från när jag var liten, flyttar jag mig lite åt sidan när hunden kommer mot mig. Snart står hunden upp i ansiktet på mig och luktar och har sig. Jag ryggar ännu mer tillbaka och visar tydligt att jag vill att ägaren tar bort hunden från mig. Då säger hundägaren, som alla andra jävla hundägare utan respekt säger, '' hon är så snäll.'' DET SPELAR INTE MIG NÅGON SOM HELST JÄVLA ROLL! För om jag inte vill ha din hund upp i ansiktet så är det din jävla skyldighet att få bort henne där ifrån! Ush vad arg jag blir på sådana oansvariga och väldigt respektlösa hundägare. Önskar jag hade mod att säga till honom på skarpen, men det har jag väl inte då hunden såg lite läskig ut... Men förbannad blev jag iallafall. I smyg.
Efter den ändå väldigt mysiga picknick la jag mig i ett varmt bad när vi var tillbaka hemma, och tog hand om mig själv. Efter badet satte jag fötterna i fotbad för att inviga det nya fotbadet, härligt! Fixade fötterna och målade naglarna.
Har haft en mysig, lugn och rofylld dag idag. Den taskiga mensen är nu här och kör lite med mig, jobbigt men ändå hanterbart. Hoppas det förblir så!
Var iväg och köpte ett fotbad med pappa och sambon idag. Plus två filmer som ska ses ikväll ( & solsidan 20.00 såklart ) A walk to remember & Snabba cash för den har jag inte sett än.
När vi kom tillbaka hem packade jag i smyg en fikakorg med varm choklad och en bit morotskaka tillsammans med en filt och drog med sambon ut på en picknick vid en fin damm. Här satt vi och njöt då det plötsligt går förbi en man med en relativt stor hund i koppel. Då jag är lite hundrädd, eller rädd skulle jag väl inte säga, men jag har stor respekt för hundar sedan en incident från när jag var liten, flyttar jag mig lite åt sidan när hunden kommer mot mig. Snart står hunden upp i ansiktet på mig och luktar och har sig. Jag ryggar ännu mer tillbaka och visar tydligt att jag vill att ägaren tar bort hunden från mig. Då säger hundägaren, som alla andra jävla hundägare utan respekt säger, '' hon är så snäll.'' DET SPELAR INTE MIG NÅGON SOM HELST JÄVLA ROLL! För om jag inte vill ha din hund upp i ansiktet så är det din jävla skyldighet att få bort henne där ifrån! Ush vad arg jag blir på sådana oansvariga och väldigt respektlösa hundägare. Önskar jag hade mod att säga till honom på skarpen, men det har jag väl inte då hunden såg lite läskig ut... Men förbannad blev jag iallafall. I smyg.
Efter den ändå väldigt mysiga picknick la jag mig i ett varmt bad när vi var tillbaka hemma, och tog hand om mig själv. Efter badet satte jag fötterna i fotbad för att inviga det nya fotbadet, härligt! Fixade fötterna och målade naglarna.
Har haft en mysig, lugn och rofylld dag idag. Den taskiga mensen är nu här och kör lite med mig, jobbigt men ändå hanterbart. Hoppas det förblir så!
Solsken och yoga
Vilken fin dag det är idag! Solen lyser, och så är det så där lagom kallt. 1-2 minusgrader.
Jag har precis kommit hem från min första riktiga yogaträning. Det var annorlunda. Inte på ett dåligt sätt, inte alls. Men annorlunda. Svårt att få rätt på andningen när man inte riktigt vet hur man ska göra, men jag ska ge det några chanser till så lär man sig väl. Tända ljus, och rökelse, blandat med stämningsfull musik, och ett gäng härliga människor som låter sig själv göra fel, som låter sig själv tappa balansen, utan att skämmas. Balansövningarna var inte bland det lättaste. Huja vilken dålig balans jag har!! Men det ska väl förhoppningsvis bli bättre av yogaträning 1 gång i veckan.
Gör från och med igår ett 5 dagars uppehåll av mina p-piller. Nu väntar den där jävla mensen. Hoppas, hoppas bara att jag slipper mina kramper.
Jag har precis kommit hem från min första riktiga yogaträning. Det var annorlunda. Inte på ett dåligt sätt, inte alls. Men annorlunda. Svårt att få rätt på andningen när man inte riktigt vet hur man ska göra, men jag ska ge det några chanser till så lär man sig väl. Tända ljus, och rökelse, blandat med stämningsfull musik, och ett gäng härliga människor som låter sig själv göra fel, som låter sig själv tappa balansen, utan att skämmas. Balansövningarna var inte bland det lättaste. Huja vilken dålig balans jag har!! Men det ska väl förhoppningsvis bli bättre av yogaträning 1 gång i veckan.
Gör från och med igår ett 5 dagars uppehåll av mina p-piller. Nu väntar den där jävla mensen. Hoppas, hoppas bara att jag slipper mina kramper.
lördag 29 januari 2011
Pigg & fräsch
Efter en lång, varm dusch och en stund på spikmattan känner jag mig nu på g igen. Funderade, när jag stod i duschen, på operationen. Hur allt kommer att gå. Hur jag kommer att må. Om jag kommer ha ont. Om jag kommer bli bättre. Om jag kommer slippa mina anfall. Hur det ser ut där inne. Hur mina chanser att få barn ser ut...
Jisses, man blir ju trött av att bara tänka.
Jisses, man blir ju trött av att bara tänka.
Jag är tacksam...
Jag är tacksam för väckarklockan som ringer på morgonen, det betyder att jag lever.
Idag är jag glad
Idag känner jag mig faktiskt glad. Magen har inte varit särskilt jobbig så jag har hittills kunnat ha en trevlig, lugn och skön lördag.
Åkte in till centrum och fick ännu en uppsättning träningskläder av pappa. *Nöjd*
Just nu håller jag och sambon på att storstäda här hemma, rensar ut både här och där. Garderoben fylls med nya kläder som sambon införskaffade sig idag. Kul!
Nu ska jag baka en god morotskaka och ikväll blir det myspys. Och imorgon ska jag och mamma på yoga! Spännande!
Åkte in till centrum och fick ännu en uppsättning träningskläder av pappa. *Nöjd*
Just nu håller jag och sambon på att storstäda här hemma, rensar ut både här och där. Garderoben fylls med nya kläder som sambon införskaffade sig idag. Kul!
Nu ska jag baka en god morotskaka och ikväll blir det myspys. Och imorgon ska jag och mamma på yoga! Spännande!
fredag 28 januari 2011
Tid till undersökning
Redan idag kom ett brev på posten med en tid för undersökning den 9 februari. Fick en tid till chefen på gyn så det känns ju bra! Hoppas nu att jag får en operationstid snart så jag slipper vänta och oroa mig halvt till döds!
Härligt med helg förresten! Ska träna och kolla handbolls VM. Imorgon ska jag shoppa lite och på söndag ska jag och mamma testa yoga! Kul! :)
Härligt med helg förresten! Ska träna och kolla handbolls VM. Imorgon ska jag shoppa lite och på söndag ska jag och mamma testa yoga! Kul! :)
torsdag 27 januari 2011
Han ringde
Gynekologen ringde igår, tack och lov! Han hade pratat med chefen på gynakuten och hon hade hållit med om att jag absolut bör prioriteras. Så inom max 3 veckors tid ska jag ha fått ett besked om en undersökning. Efter undersökningen brukar man få en operationstid ganska snabbt, så operationen är nog inte jätte långt borta. Känns skönt att veta! ( Även om det är liite läskigt...)
Idag har jag en slappdag. Tränat måndag, tisdag och igår så idag får kroppen vila. Innebär en myskväll framför TVn men sambon och god mat.
Imorgon är det fredag, visst är det väl skönt?! :)
Kram på er.
Idag har jag en slappdag. Tränat måndag, tisdag och igår så idag får kroppen vila. Innebär en myskväll framför TVn men sambon och god mat.
Imorgon är det fredag, visst är det väl skönt?! :)
Kram på er.
onsdag 26 januari 2011
Väntar på samtal
Väntar fortfarande spänt på att gynekologen ska ringa. Och dagen som snart är slut... han jobbar till 4 så måtte han inte ringa snart! Orkar inte vänta ännu mer! Måste få veta, måste få veta, måste få veta...
tisdag 25 januari 2011
Gud! Vad ni klagar!
En sak jag lagt mer och mer märke till nu sedan jag fick min sjukdom, är hur mycket folk faktiskt klagar. Klagar hela tiden över smågrejer, saker som går att lösa, och saker som inte gör någon skada. Allt ifrån huvudvärk, till att man måste gå ut och gå med hunden när det regnar, till att man har en för liten säng. Jösses! Kan ni inte bara sluta? Åtminstone i mitt sällskap för jag orkar inte lyssna på när ni ''tycker synd'' om er själva. Varför gör ni det? Varför klagar ni? Inser ni inte att det kunde vara så mycket värre också? Jag då? Ska jag gå och klaga hela tiden över detta? Inte ens jag som är obotligt sjuk klagar hela tiden. För varför ska man klaga? Trots min sjukdom vet jag att jag kunde haft det så mycket värre också.
Tänk på det nästa gång det är ''för varmt'' eller ''kudden är för hård.''
Tänk på det nästa gång det är ''för varmt'' eller ''kudden är för hård.''
Känner mig alltid mer eller mindre sjuk
Det jobbigaste med denna sjukdomen är att jag alltid känner mig sjuk. För att jag är ju faktiskt alltid sjuk. Innan jag fick veta vad felet var, kände jag inte på samma sätt, även om jag då till och med kunde ha mer ont än vad jag har nu. Men så fort jag fick veta att det var en sjukdom, inte bara mensvärk eller något annat tjafs, kände jag mig på direkten väldigt sjuk. Det tar på krafterna, att bara tänka tanken, att jag aldrig kommer att kunna kalla mig helt frisk. Så när läkare frågar i framtiden: Så i övrigt är du frisk? Kommer jag aldrig någonsin igen, kunna säga ja. För att även om jag inte lider av cancer eller något annat hemskt, så är jag ju faktiskt inte 100% frisk.
Har funderat lite över behandlingen som man ofta gör efter en titthåls-/bukoperation som jag ska göra. Den kan variera ganska mycket, har jag förstått. Stämmer detta? En del går på sprutor, en annan på det omtalade ''förtidigt klimakterie'' nässprayen man ska ta under 6 månaders tid. Jag undrar, om detta är en jobbig period. Förutom värmevallningarna av nässprayen vet jag inte så mycket om symtomen.
Ush ja, vad fylld jag är med tankar.
Idag vill jag dessutom ge tjejen med cancer på träningen en liten stjärna och en styrkekram.
Har funderat lite över behandlingen som man ofta gör efter en titthåls-/bukoperation som jag ska göra. Den kan variera ganska mycket, har jag förstått. Stämmer detta? En del går på sprutor, en annan på det omtalade ''förtidigt klimakterie'' nässprayen man ska ta under 6 månaders tid. Jag undrar, om detta är en jobbig period. Förutom värmevallningarna av nässprayen vet jag inte så mycket om symtomen.
Ush ja, vad fylld jag är med tankar.
Idag vill jag dessutom ge tjejen med cancer på träningen en liten stjärna och en styrkekram.
Förkyld
Träningen idag var helt underbar. Tyvärr har jag väldigt ont i huvudet nu och det känns som om jag också kan ha lite feber, inte så roligt! Orkar inte bli sjuk!
Idag har jag ändå hoppats på att gynekologen skulle ringa, trots att han inte jobbade här i stan idag. Förgäves självklart. Jag orkar snart inte vänta längre! Jag åker hem till honom! Haha, nej jag skojade. Men jag blir snart tokig om jag inte får veta vad som ska ske!
Men jag hör av mig så fort jag vet något!
Idag har jag ändå hoppats på att gynekologen skulle ringa, trots att han inte jobbade här i stan idag. Förgäves självklart. Jag orkar snart inte vänta längre! Jag åker hem till honom! Haha, nej jag skojade. Men jag blir snart tokig om jag inte får veta vad som ska ske!
Men jag hör av mig så fort jag vet något!
De flest lästa inlägg
För er nya läsare tänkte jag att det kanske skulle vara uppskattat om jag la upp de inlägg som har haft flest läsare hittills, de som verkar vara mest intressanta.
http://minendometrios.blogspot.com/2011/01/annorlunda.html
http://minendometrios.blogspot.com/2011/01/vad-ar-endometrios.html
http://minendometrios.blogspot.com/2011/01/nojig.html
http://minendometrios.blogspot.com/2011/01/chokladcysta.html
http://minendometrios.blogspot.com/2011/01/opereras.html
http://minendometrios.blogspot.com/2011/01/jag-minns.html
http://minendometrios.blogspot.com/2011/01/tankar-om-framtiden.html
Enjoy!
http://minendometrios.blogspot.com/2011/01/annorlunda.html
http://minendometrios.blogspot.com/2011/01/vad-ar-endometrios.html
http://minendometrios.blogspot.com/2011/01/nojig.html
http://minendometrios.blogspot.com/2011/01/chokladcysta.html
http://minendometrios.blogspot.com/2011/01/opereras.html
http://minendometrios.blogspot.com/2011/01/jag-minns.html
http://minendometrios.blogspot.com/2011/01/tankar-om-framtiden.html
Enjoy!
Laddat upp med stor frukost
Nu har jag precis satt i mig en rejäl frukost, bestående av:
En toast
En skål med lättyoghurt och müsli
En banan
Ett glas mjölk
Så nu är jag superladdad inför träningen!
Håller tummarna för att inte magen ska krångla!
En toast
En skål med lättyoghurt och müsli
En banan
Ett glas mjölk
Så nu är jag superladdad inför träningen!
Håller tummarna för att inte magen ska krångla!
Ledig
Idag är jag ledig och det känns toppen. Har dock lite ont i huvudet efter att ha råkat skalla sambon inatt! Hehe! Idag försökte jag på nytt att få tag på min gynekolog som jag aldrig fick igår. Typiskt nog jobbar han inte idag! *Argh* jag blir tokig! Jag måste få veta nu, vad som komma skall. Blir det operation om en vecka? En månad? Jag måste börja förbereda mig mentalt inför detta nu. Jag kan inte vänta på beskedet längre!
måndag 24 januari 2011
Missade gynekologen
Samhällsdag i skolan idag. Väldigt intressant! Vi såg en film som handlade om hur lätt det faktiskt sker att det blir en diktatur. Filmen hette Die Welle och var mycket lärorik! Dessutom har det diskuterats skillnaderna mellan i-länder och u-länder; bland annat att det dör 36 000 människor i u-länder, varje dag, av en så enkel (tycker vi) sjukdom som magsjuka eller förkylning.
Efter skolan försökte jag gång på gång få tag på min kära gynekolog, men hann tyvärr inte innan träningen. Självklart har jag missat två samtal av honom när träningen är slut. Typiskt! Så nu måste jag vänta tills imorgon med besked från sjukhuset. Pirrigt!
Imorgon är jag i alla fall ledig, och det känns gött!
söndag 23 januari 2011
Scrapbooking
Ett intresse jag har haft nu ett tag är scrapbooking. Det började med att jag gick på en nybörjarkurs och fick lite inspiration och efter det har jag bara fortsatt. Några av anledningarna till att jag tycker så mycket om scrapbooking är bland annat för att det ger ett helt nytt lyft till fotografier; det är så mycket mer personligt än att bara slänga in dom i ett vanligt fotoalbum. Dessutom är det nästan som terapi. Man glömmer omvärlden för en stund och försvinner in i sin lilla egna värld och timmarna bara susar förbi.
Härlig dag
Idag är jag ganska glad. Magen är lugn och jag har haft en mysig dag hittills. Ska iväg en runda med sambon och mamma sen och övningsköra. Inte jag, utan
sambon. Kul!
Ikväll är det Solsidan och ännu en film som gäller!
Imorgon ska jag ringa min gynekolog och få besked vad han bestämt med sjukhuset. Nervöst!
sambon. Kul!
Ikväll är det Solsidan och ännu en film som gäller!
Imorgon ska jag ringa min gynekolog och få besked vad han bestämt med sjukhuset. Nervöst!
Chokladcysta
Som jag berättade i tidigare inlägg, har gynekologen nu hittat en minst 4x5 cm stor chokladcysta på vänster äggstock. Men så tänkte jag, att det är nog inte alla som vet vad en chokladcysta är, så jag tänkte berätta kortfattat vad det är för något.
Det finns några olika sorters cystor. Den vanligaste typen av cysta på äggstocken är en så kallad funktionell cysta. Den har med äggstockens normala funktion att göra. Funktionella cystor är alltid godartade och kommer oftast på en äggstock i taget. Ibland händer det att äggblåsan inte faller ihop efter ägglossningen eller att man inte har någon ägglossning alls. Då kan äggblåsan dra till sig vätska från vävnaden omkring och ökar i storlek. På så sätt bildas en funktionell cysta.
Cystor delas in i godartade respektive cancercystor. Den cystan jag har, är godartad men är självklart mycket besvärlig och bör inte sitta där den sitter ändå, eftersom att den sakta men säkert förstör min äggstock. Chokladcysta har fått sitt namn efter sin mörka, chokladliknande färg. Färgen har den fått eftersom att chokladcystor inte är fyllda med samma vätska som en funktionell cysta, utan levrat blod. En chokladcysta kan bli upp till 10 cm i diameter.
Det finns några olika sorters cystor. Den vanligaste typen av cysta på äggstocken är en så kallad funktionell cysta. Den har med äggstockens normala funktion att göra. Funktionella cystor är alltid godartade och kommer oftast på en äggstock i taget. Ibland händer det att äggblåsan inte faller ihop efter ägglossningen eller att man inte har någon ägglossning alls. Då kan äggblåsan dra till sig vätska från vävnaden omkring och ökar i storlek. På så sätt bildas en funktionell cysta.
Cystor delas in i godartade respektive cancercystor. Den cystan jag har, är godartad men är självklart mycket besvärlig och bör inte sitta där den sitter ändå, eftersom att den sakta men säkert förstör min äggstock. Chokladcysta har fått sitt namn efter sin mörka, chokladliknande färg. Färgen har den fått eftersom att chokladcystor inte är fyllda med samma vätska som en funktionell cysta, utan levrat blod. En chokladcysta kan bli upp till 10 cm i diameter.
lördag 22 januari 2011
Promenad i fin natur
Idag har magen varit lugn, och det har varit skönt. Även inatt har jag kunnat sova hela natten. Och DET är inte vanligt.
Så, med tanke på att magen inte krånglat idag, tog vi tillfället i akt och åkte iväg till Kullaberg, jag, sambon, mamma och brorsan. Promenerade i detta härliga väder och njöt av utsikten.
Efter promenaden åkte vi och hyrde 3 filmer som vi ska se ikväll. Nu blir det kyckling, ris och currysås till middag och sen mys i soffan!
fredag 21 januari 2011
Bebis
Var man än befinner sig, finns det en bebis. Eller massvis med bebisar. Träffade sötaste bebisen idag på praktiken, köksmästarens dotter. Jisses vad söt! Det var ett sådant ''blandadekänslor-moment''. Samtidigt som jag var så glad för deras skull, som fått en så fin dotter, kunde jag känna tårarna tränga bakom ögonen. Fick bita mig hårt i läppen flera gånger och samla mig. Är så himla rädd att jag inte kommer kunna få egna barn. En egen liten bebis.
Jag vet, jag vet att gynekologen sagt att det inte är en fråga om jag kommer kunna få barn, utan hur jag kommer bli med barn, dvs: på det vanliga viset, eller med provrörsbefruktning. Men det känns ändå någonstans långt där inne som om att han inte kan veta det. Jag kan inte luta mig tillbaka och veta att han har 100% rätt.
Eller?
Jag vet, jag vet att gynekologen sagt att det inte är en fråga om jag kommer kunna få barn, utan hur jag kommer bli med barn, dvs: på det vanliga viset, eller med provrörsbefruktning. Men det känns ändå någonstans långt där inne som om att han inte kan veta det. Jag kan inte luta mig tillbaka och veta att han har 100% rätt.
Eller?
Fredag
Äntligen fredag och jag har tid att vila ut! Inga planer bestämda inför denna helg, kanonfint.
Pallade mig iväg på praktiken idag och slet som vanligt.
Magen har varit lite krånglig idag, jätteont i vissa perioder och lite mindre ont i andra.
Idag ska jag iallafall iväg och träna en stund. Gud vad skönt det ska bli!
Pallade mig iväg på praktiken idag och slet som vanligt.
Magen har varit lite krånglig idag, jätteont i vissa perioder och lite mindre ont i andra.
Idag ska jag iallafall iväg och träna en stund. Gud vad skönt det ska bli!
torsdag 20 januari 2011
Annorlunda
När jag var liten, var det i mitt sällskap lite av en ''trend'' att alla skulle må dåligt.Det gjorde till sist, att man letade fel, och på så sätt faktiskt började må dåligt på riktigt, utan att man egentligen behövde göra det. Kompisarna hade dessutom stort inflytande, och man lyssnade hela tiden på deras sorgliga historier, och på hur dåligt dom mådde. I tonåren var jag för jävlig. En riktig jävla unge. Bröt mot alla regler som gick att bryta, behandlade både mor och far som skit, och till råga på allt var jag ju självklart i helt fel umgängeskrets för att inse detta själv.
Fylla, bråk och rättegång är bara en tiondel av dessa jävliga tonår.
Annorlunda
Redan som elvaåring fick jag träffat min första kurator. Bland annat på grund av att jag var utstött, bråkig och hade på senaste tiden börjat känna mig annorlunda. Efter antal möten med denne kurator, fick jag snart konstaterat att jag led av ''verklighetsstörningar''. Åren gick och jag fortsatte träffa kuratorer och psykologer. Bytte ganska ofta, då jag aldrig lyckades hitta rätt. Jag klickade aldrig riktigt med kuratorn/psykologen.
Högstadiet kom och det flöt väl inte på så värst bra. Skolkade bort stora delar av både 7an och 8an, och hade usla betyg. Uselt självförtroende. Perioden var så hemsk dessa åren mellan 11 till att jag fyllde 15. Det hände så mycket. Jag var så annorlunda.
Det här är bara en kort del av hela historian. Och när jag tänker tillbaka, minns jag att jag då tänkte:
''Sämre än såhär kan man fan inte må''.
I 9an vände allt. Jag sa byebye till det gamla umgänget, och mognade väldigt fort på kort tid. Insåg att jag inte straffade någon annan än mig själv. Betygen förbättrades på kort tid, och jag lyckades gå ut med 245 poäng och komma in på restauranglinjen. En total lycka. Att äntligen få bli ''fri''. Fri från depression. Fri från att alltid vara arg. Fri från att alltid vara ledsen.
Så, att fast jag var så bombsäker på att jag aldrig någonsin kunde må så dåligt igen... Är jag där. Nu. Igen.
Jag trodde jag skulle slippa. Jag trodde jag skulle få vara glad nu. Få lov att vara Jag. Utan att ständigt behöva bita mig i läppen och kväva gråten. Utan att alltid ha oro i kroppen. En sten i bröstet. Ont i hjärtat.
Det känns förjävligt att vara här igen...
MEN - klarade jag det då, så klarar jag det nu.
Fylla, bråk och rättegång är bara en tiondel av dessa jävliga tonår.
Annorlunda
Redan som elvaåring fick jag träffat min första kurator. Bland annat på grund av att jag var utstött, bråkig och hade på senaste tiden börjat känna mig annorlunda. Efter antal möten med denne kurator, fick jag snart konstaterat att jag led av ''verklighetsstörningar''. Åren gick och jag fortsatte träffa kuratorer och psykologer. Bytte ganska ofta, då jag aldrig lyckades hitta rätt. Jag klickade aldrig riktigt med kuratorn/psykologen.
Högstadiet kom och det flöt väl inte på så värst bra. Skolkade bort stora delar av både 7an och 8an, och hade usla betyg. Uselt självförtroende. Perioden var så hemsk dessa åren mellan 11 till att jag fyllde 15. Det hände så mycket. Jag var så annorlunda.
Det här är bara en kort del av hela historian. Och när jag tänker tillbaka, minns jag att jag då tänkte:
''Sämre än såhär kan man fan inte må''.
I 9an vände allt. Jag sa byebye till det gamla umgänget, och mognade väldigt fort på kort tid. Insåg att jag inte straffade någon annan än mig själv. Betygen förbättrades på kort tid, och jag lyckades gå ut med 245 poäng och komma in på restauranglinjen. En total lycka. Att äntligen få bli ''fri''. Fri från depression. Fri från att alltid vara arg. Fri från att alltid vara ledsen.
Så, att fast jag var så bombsäker på att jag aldrig någonsin kunde må så dåligt igen... Är jag där. Nu. Igen.
Jag trodde jag skulle slippa. Jag trodde jag skulle få vara glad nu. Få lov att vara Jag. Utan att ständigt behöva bita mig i läppen och kväva gråten. Utan att alltid ha oro i kroppen. En sten i bröstet. Ont i hjärtat.
Det känns förjävligt att vara här igen...
MEN - klarade jag det då, så klarar jag det nu.
Träningen
Träningen numera har blivit pricken över i:et. Vill träna varje, varje dag. Hela, hela tiden.
Det är ett sätt att komma bort från verkligheten en kort stund. Köra slut på krafterna.
Inte behöva tänka på allt som har med endon att göra. Operationen.
Bara köra. Full fart.
Längtar till träningen imorgon. Kommer bli nice. Riktigt nice.
Det är ett sätt att komma bort från verkligheten en kort stund. Köra slut på krafterna.
Inte behöva tänka på allt som har med endon att göra. Operationen.
Bara köra. Full fart.
Längtar till träningen imorgon. Kommer bli nice. Riktigt nice.
Andra tankar
Gör så gott jag kan för att försöka komma på andra tankar. Det är inte lätt, men man får försöka göra sitt bästa. Tårarna har runnit idag, och jag kan inte sluta läsa om operationen på diverse hemsidor.
Stort tack till min sambo, som ställer upp för mig, som vanligt. Du är bäst.
Stort tack till min fina mamma som också ställer upp, som vanligt. Du är bäst.
Ni är bäst.
Sitter nu hemma hos underbara mamma min och ska äta gott och umgås lite.
Imorgon ska jag väl försöka bege mig till praktiken.
Stort tack till min sambo, som ställer upp för mig, som vanligt. Du är bäst.
Stort tack till min fina mamma som också ställer upp, som vanligt. Du är bäst.
Ni är bäst.
Sitter nu hemma hos underbara mamma min och ska äta gott och umgås lite.
Imorgon ska jag väl försöka bege mig till praktiken.
Knäckt
Jag känner mig knäckt.
Jag undrar, varför jag?
Jag som är så jävla sjukhusrädd.
Rädd för sprutor.
ALLT som har med sjukhus att göra är bara obehagligt.
Men - det är väl säkert också därför det blev just jag.
Krampar i magen av oro fortfarande. Och har gjort hela dagen.
Och troligtvis fortsätter det väl resten av dagen också.
Suck -.-
Jag undrar, varför jag?
Jag som är så jävla sjukhusrädd.
Rädd för sprutor.
ALLT som har med sjukhus att göra är bara obehagligt.
Men - det är väl säkert också därför det blev just jag.
Krampar i magen av oro fortfarande. Och har gjort hela dagen.
Och troligtvis fortsätter det väl resten av dagen också.
Suck -.-
Nojig
Som vanligt är jag supernojig 100 år i förväg. Men jag kan inte hjälpa det! Jag blir galen av bara tanken på en operation!
Har knappt sovit inatt, tårarna rann och ont i magen hade jag. Dessutom har jag redan ont i magen från ultraljudet igår när han rörde cystan.
Såå, imorse när klockan ringde tänkte jag '' fan heller '' & bestämde mig för att stanna hemma. Är så obeskrivligt trött, ledsen och så magen, såklart. Så idag händer det inte särskilt mycket. TV typ.
Information om operationen jag ska genomgå:
Hur går operationen till?
Under narkos lägges ett centimeterlångt snitt under naveln. En tunn nål införes genom bukväggen, varigenom bukhålan fylles med kolsyregas. Bukväggen lyftes på så vis upp från underliggande organ. Därefter för man in ett tjockare instrument genom snittet under naveln. Instrumentet förses med en optik kopplad till en TV-skärm, så att organen i bukhålan kan inspekteras. Genom separata 5-10 mm långa hudsnitt på bukväggen införes olika instrument. Därefter utför man det ingrepp som du kommit överens om med din läkare. Fyndet vid operationen får du möjlighet att diskutera med operatören innan du går hem. Komplikationsrisk
Vid alla operationer kan komplikationer inträffa. Vid titthålskirurgi föreligger framför allt risk för skada på tarm och kärl. I efterförloppet kan det uppstå sårinfektion. Om du tidigare genomgått bukoperation ökar komplikationsrisken.
Om man vid operationen får tekniska problem eller komplikationer uppstår, kan det bli nödvändigt att fortsätta operera via ett buksnitt.
Efter operationen
En till ett par dagar efter ingreppet kan du besväras av värk i bukväggen och i musklerna, speciellt i axlarna. Detta beror på narkosmedlet som gives och på operationsproceduren. Smärtan kan behandlas med Panodil, Alvedon eller Ibumetin.
Du får duscha dagen efter operationen. Såren är sydda med tråd som försvinner av sig själv. Låt tejpen sitta 5-7 dagar, därefter finns det kirurgisk tejp att köpa på Apoteket. Du kan få en liten ofarlig blödning från slidan.
Förväntad vårdtid
Om du opererats på vår Dagkirurgiska enhet (DKE), går du hem några timmar efter operationen. Är du inneliggande på vår avdelning går du oftast hem dagen efter. Om man behövt göra ett buksnitt kvarstannar du på avdelningen 1-2 dagar.
Sjukskrivning
Du kan leva normalt efter ingreppet. Sjukskrivning behövs som regel inte. Om du behöver, har du möjlighet att sjukskriva dig själv upp till en vecka.
Har du blivit opererad med ett buksnitt är sjukskrivningstiden normalt två veckor.
Återbesök
Återbesök behövs vanligen inte.
Någon som har gjort en sådan här operation som kan berätta något utöver detta för mig? Något jag bör tänka på? Vara beredd på?
Har knappt sovit inatt, tårarna rann och ont i magen hade jag. Dessutom har jag redan ont i magen från ultraljudet igår när han rörde cystan.
Såå, imorse när klockan ringde tänkte jag '' fan heller '' & bestämde mig för att stanna hemma. Är så obeskrivligt trött, ledsen och så magen, såklart. Så idag händer det inte särskilt mycket. TV typ.
Information om operationen jag ska genomgå:
Hur går operationen till?
Under narkos lägges ett centimeterlångt snitt under naveln. En tunn nål införes genom bukväggen, varigenom bukhålan fylles med kolsyregas. Bukväggen lyftes på så vis upp från underliggande organ. Därefter för man in ett tjockare instrument genom snittet under naveln. Instrumentet förses med en optik kopplad till en TV-skärm, så att organen i bukhålan kan inspekteras. Genom separata 5-10 mm långa hudsnitt på bukväggen införes olika instrument. Därefter utför man det ingrepp som du kommit överens om med din läkare. Fyndet vid operationen får du möjlighet att diskutera med operatören innan du går hem. Komplikationsrisk
Vid alla operationer kan komplikationer inträffa. Vid titthålskirurgi föreligger framför allt risk för skada på tarm och kärl. I efterförloppet kan det uppstå sårinfektion. Om du tidigare genomgått bukoperation ökar komplikationsrisken.
Om man vid operationen får tekniska problem eller komplikationer uppstår, kan det bli nödvändigt att fortsätta operera via ett buksnitt.
Efter operationen
En till ett par dagar efter ingreppet kan du besväras av värk i bukväggen och i musklerna, speciellt i axlarna. Detta beror på narkosmedlet som gives och på operationsproceduren. Smärtan kan behandlas med Panodil, Alvedon eller Ibumetin.
Du får duscha dagen efter operationen. Såren är sydda med tråd som försvinner av sig själv. Låt tejpen sitta 5-7 dagar, därefter finns det kirurgisk tejp att köpa på Apoteket. Du kan få en liten ofarlig blödning från slidan.
Förväntad vårdtid
Om du opererats på vår Dagkirurgiska enhet (DKE), går du hem några timmar efter operationen. Är du inneliggande på vår avdelning går du oftast hem dagen efter. Om man behövt göra ett buksnitt kvarstannar du på avdelningen 1-2 dagar.
Sjukskrivning
Du kan leva normalt efter ingreppet. Sjukskrivning behövs som regel inte. Om du behöver, har du möjlighet att sjukskriva dig själv upp till en vecka.
Har du blivit opererad med ett buksnitt är sjukskrivningstiden normalt två veckor.
Återbesök
Återbesök behövs vanligen inte.
Någon som har gjort en sådan här operation som kan berätta något utöver detta för mig? Något jag bör tänka på? Vara beredd på?
onsdag 19 januari 2011
Opereras
Träffade äntligen gynekologen idag. Var förväntansfull såklart, men samtidigt väldigt nervös. När det äntligen blev min tur, vad jag så spänd på vad han skulle säga.
Vi satt ner och jag visade anteckningar jag gjort varje dag i 6 veckor nu, tabellerna jag fyller i varje dag osv. Han var positiv, även om jag mått sämre nu med tanke på anfallen. Dock berättade jag självklart för honom att jag är ganska säker på att mina p-piller har hjälpt, då jag bara haft små, små anfall istället för de enorma, vanliga anfallen.
Han ville göra ett cellprov på mig och ultraljud. Vi gjorde ultraljudsundersökningen, och plötsligt spärrar denne man upp ögonen, så hjärtat nästan stannar på mig. Jag svalde tungt och sa frågandes:
- Du ser rädd ut...
Han förklarade att han inte var ett dugg rädd, bara fokuserad och glad. Jag tänkte: '' Vad är han glad för? ''
Då berättar han att han hittat en chokladcysta på vänster äggstock.
''GLAD?!'' tänkte jag. Herre du milde! Jag har ju läst om dom där cystorna, och det är INGET man vill ha.
Efter ultraljudet slog vi oss ner igen och pratade. Han förklarade att han var glad för att han äntligen hittat anledningen till mina anfall, och det var då denne cysta. Cystan var 4x5 cm stor, och är tydligen en sådan cysta som inte spricker/går sönder, utan min växer, växer, växer och växer, efter 6 månader är den som störst, och jag mår självklart som sämst, efter några veckor, krymper cystan tillbaka, och det är därför inga gynekologer kunnat se min cysta, då den vid det tillfället troligtvis varit liten.
Jag känner mig väldigt splittrad. Tårarna rann ner för kinderna när jag lämnade byggnaden. Men samtidigt är det väl som gynekologen säger: Det här var ju det bästa som kunde hända i min situation.
Tyvärr, sitter cystan så illa till att man troligtvis måste plocka bort både cystan och äggstocken, vilket ökar risken ytterligare att jag i framtiden inte kan få barn. Dock lugnade han mig snabbt efter detta besked, med att säga att barn kommer jag få. Frågan är bara om det blir på naturligt sätt eller provrörsbefruktning.
Ush ja, vilken dag. Känner mig väldigt orolig och rädd. Men kanske ändå lite glad.
Gynekologen skulle ringa till sjukhuset och försöka få mig som prioriterad, så troligtvis blir det operation snart.
Kram på er.
Vi satt ner och jag visade anteckningar jag gjort varje dag i 6 veckor nu, tabellerna jag fyller i varje dag osv. Han var positiv, även om jag mått sämre nu med tanke på anfallen. Dock berättade jag självklart för honom att jag är ganska säker på att mina p-piller har hjälpt, då jag bara haft små, små anfall istället för de enorma, vanliga anfallen.
Han ville göra ett cellprov på mig och ultraljud. Vi gjorde ultraljudsundersökningen, och plötsligt spärrar denne man upp ögonen, så hjärtat nästan stannar på mig. Jag svalde tungt och sa frågandes:
- Du ser rädd ut...
Han förklarade att han inte var ett dugg rädd, bara fokuserad och glad. Jag tänkte: '' Vad är han glad för? ''
Då berättar han att han hittat en chokladcysta på vänster äggstock.
''GLAD?!'' tänkte jag. Herre du milde! Jag har ju läst om dom där cystorna, och det är INGET man vill ha.
Efter ultraljudet slog vi oss ner igen och pratade. Han förklarade att han var glad för att han äntligen hittat anledningen till mina anfall, och det var då denne cysta. Cystan var 4x5 cm stor, och är tydligen en sådan cysta som inte spricker/går sönder, utan min växer, växer, växer och växer, efter 6 månader är den som störst, och jag mår självklart som sämst, efter några veckor, krymper cystan tillbaka, och det är därför inga gynekologer kunnat se min cysta, då den vid det tillfället troligtvis varit liten.
Jag känner mig väldigt splittrad. Tårarna rann ner för kinderna när jag lämnade byggnaden. Men samtidigt är det väl som gynekologen säger: Det här var ju det bästa som kunde hända i min situation.
Tyvärr, sitter cystan så illa till att man troligtvis måste plocka bort både cystan och äggstocken, vilket ökar risken ytterligare att jag i framtiden inte kan få barn. Dock lugnade han mig snabbt efter detta besked, med att säga att barn kommer jag få. Frågan är bara om det blir på naturligt sätt eller provrörsbefruktning.
Ush ja, vilken dag. Känner mig väldigt orolig och rädd. Men kanske ändå lite glad.
Gynekologen skulle ringa till sjukhuset och försöka få mig som prioriterad, så troligtvis blir det operation snart.
Kram på er.
tisdag 18 januari 2011
Förväntansfull
Morgondagen närmar sig då jag äntligen ska träffa min gynekolog. Hoppas att det blir bra!
Magen har lugnat sig ytterst lite igen, men det är för mig bättre än ingenting alls.
Känner mig inte så ensam längre, inte på samma sätt i alla fall. Då jag fått kontakt med några
kvinnor med hjälp av ett forum, så att nu har jag någon att prata med som vet hur detta känns.
Tack till alla ni som skrivit till mig och stöttat mig. Ni är GULD värda!
Magen har lugnat sig ytterst lite igen, men det är för mig bättre än ingenting alls.
Känner mig inte så ensam längre, inte på samma sätt i alla fall. Då jag fått kontakt med några
kvinnor med hjälp av ett forum, så att nu har jag någon att prata med som vet hur detta känns.
Tack till alla ni som skrivit till mig och stöttat mig. Ni är GULD värda!
fredag 14 januari 2011
Operation?
Nej, sån tur hade jag inte nä. Magen spökar mer nu, än på flera veckor. Kränger smärtstillande och kallsvettas om nätterna. Nu längtar jag så förbaskat till onsdag då jag äntligen ska träffa gynekologen & se vad som kan göras. Kanske blir det nässpray?? Blir det nässpray ska jag förklara för er då vad det är. Fast, jag tror det dröjer några månader till innan han sätter mig på det.
Har tänkt mycket på operationen idag. Borde man kanske göra den ändå? Är så jävla rädd att något ska gå fel..
Men samtidigt - jag kan bli mycket bättre.
Vad tycker ni??
Operationen kortfattat: Endometrios kan behandlas kirurgiskt genom antingen laparoskopi ("titthålskirurgi") eller vanlig bukoperation. Målsättningen är att försöka avlägsna både endometrioshärdar och sammanväxningar för att lindra sjukdomen och för att återge möjligheten till graviditet.
Vid mycket starka och svårbehandlade smärtor hos kvinnor som inte önskar fler barn rekommenderas ibland att kvinnan opererar bort livmodern, eventuellt även äggstockarna. Denna operation betraktas som sista utväg och görs aldrig utan kvinnans medgivande.
Finns ju som vanligt risker osv. Så jag vet inte!
Ikväll blir det iaf Let's dance och bakpotatis. Imorgon släkträff och söndag köpa träningskort!
Har tänkt mycket på operationen idag. Borde man kanske göra den ändå? Är så jävla rädd att något ska gå fel..
Men samtidigt - jag kan bli mycket bättre.
Vad tycker ni??
Operationen kortfattat: Endometrios kan behandlas kirurgiskt genom antingen laparoskopi ("titthålskirurgi") eller vanlig bukoperation. Målsättningen är att försöka avlägsna både endometrioshärdar och sammanväxningar för att lindra sjukdomen och för att återge möjligheten till graviditet.
Vid mycket starka och svårbehandlade smärtor hos kvinnor som inte önskar fler barn rekommenderas ibland att kvinnan opererar bort livmodern, eventuellt även äggstockarna. Denna operation betraktas som sista utväg och görs aldrig utan kvinnans medgivande.
Finns ju som vanligt risker osv. Så jag vet inte!
Ikväll blir det iaf Let's dance och bakpotatis. Imorgon släkträff och söndag köpa träningskort!
onsdag 12 januari 2011
Ensamt
Ibland känns det bara så jävla ensamt. Som om man är helt ensam i hela världen om att ha denna sjukdomen. Självklart är jag inte det, då ca 200 000 kvinnor runtom i Sverige lider av endo. Men det är just det - att man inte träffat någon. Igår fick jag dock kontakt med två kvinnor, men vi hann inte prata. Men jag hoppas på att få göra det! En av kvinnorna berättade också om att hennes läkare sagt åt henne att hon nog inte skulle kunna få barn, men att hon nu redan har ett barn, & även en liten bebbe i magen. Håller tummarna för dig att allt går toppen!
Hoppas att jag också kommer kunna få mina egna barn i framtiden!
Idag har jag varit på praktik, gick bra. Haft relativt ont i magen idag, jobbigt. Men ipren brukar hjälpa, så...
Hoppas att jag också kommer kunna få mina egna barn i framtiden!
Idag har jag varit på praktik, gick bra. Haft relativt ont i magen idag, jobbigt. Men ipren brukar hjälpa, så...
tisdag 11 januari 2011
Forumtrådar
Det här med forum, har av någon oklar anledning, aldrig tilltalat mig alls. Inte ens lite. Förrän idag. Min sambo ställde frågan, om hur jag marknadsför min blogg. Jag svarade; det gör jag inte, egentligen.
Han gav mig då tipset att lägga in min blogg på olika forumtrådar, och det gjorde jag också. I samma veva som jag gjorde detta, upptäckte jag en enorm drös med inlägg om just endometrios. Guuud vad många som lider av detta!!
Jag har suttit orörlig sedan jag hittade ett superforum och bara läst, och läst om de olika kvinnornas symtom och deras ''resa''. Superintressant!
Nu hoppas jag på att äntligen kanske kunna få, några ''endo-kompisar.''
Han gav mig då tipset att lägga in min blogg på olika forumtrådar, och det gjorde jag också. I samma veva som jag gjorde detta, upptäckte jag en enorm drös med inlägg om just endometrios. Guuud vad många som lider av detta!!
Jag har suttit orörlig sedan jag hittade ett superforum och bara läst, och läst om de olika kvinnornas symtom och deras ''resa''. Superintressant!
Nu hoppas jag på att äntligen kanske kunna få, några ''endo-kompisar.''
Kurator
Igår var jag och träffade min kurator en stund för att lätta på hjärtat lite. Det var skönt. Det är skönt att inte alltid bara prata med de som står en nära, utan få prata med någon utomstående.
Det har aldrig varit svårt för mig att öppna mig och prata om privata saker, snarare tvärtom, det är någonting jag tror att jag måste göra med jämna mellanrum. Så, vi ska ses igen om ett par veckor och fortsätta prata. Vi diskuterade framförallt hur jag mår med tanke på sjukdomen, funderingar jag har och hur pass ont jag har. Samt att det tar väldigt mycket på krafterna att hela tiden ha mer eller mindre ont, vilket gör att man med jämna mellanrum blir väldigt lättstött och känslig. Så, det kändes skönt att få pratat med henne och att vi ska fortsätta ses.
Det har aldrig varit svårt för mig att öppna mig och prata om privata saker, snarare tvärtom, det är någonting jag tror att jag måste göra med jämna mellanrum. Så, vi ska ses igen om ett par veckor och fortsätta prata. Vi diskuterade framförallt hur jag mår med tanke på sjukdomen, funderingar jag har och hur pass ont jag har. Samt att det tar väldigt mycket på krafterna att hela tiden ha mer eller mindre ont, vilket gör att man med jämna mellanrum blir väldigt lättstött och känslig. Så, det kändes skönt att få pratat med henne och att vi ska fortsätta ses.
Back again
Anfallsperioden verkar tyvärr inte vara förbi riktigt än, även fast det kändes så härom dagen. Har haft otroligt ont i magen både igår kväll, inatt & hela dagen idag. Käkat några värktabletter, vilket har lindrat. Får hoppas på att de snart går över helt, för detta börjar bli tufft!
Idag började skolan igen efter lovet, det kändes OK. Trött som tusan är jag dock, så jag ska hoppa i säng tidigt ikväll.
Idag började skolan igen efter lovet, det kändes OK. Trött som tusan är jag dock, så jag ska hoppa i säng tidigt ikväll.
lördag 8 januari 2011
Anfallsperioden över
Ja, det verkar som om anfallen lagt sig igen. Äntligen! De har ju åtminstone taggat ner lite. Lite drygt 2 gånger om dagen, betydligt lindrigare anfall. Så förhoppningsvis är de borta helt snart. Den 19e närmar sig, och jag ser spänt framemot vad som komma skall.
tisdag 4 januari 2011
Sedär - då var man sambo!
Ja, idag har min pojkvän och jag flyttat ihop. Känns jättespännande och roligt! Efter massa slit, börjar vi få någorlunda ordning! Blev grymt mysigt!
Idag har magen inte spökat som den brukar, av 10 normala anfall har jag bara haft 2-3 så dom är nog äntligen på väg att lägga sig igen.
Idag har magen inte spökat som den brukar, av 10 normala anfall har jag bara haft 2-3 så dom är nog äntligen på väg att lägga sig igen.
måndag 3 januari 2011
Jag minns...
Jag minns för ganska exakt ett år sedan, november 2009 för att vara exakt, då jag fick mina första anfall. Jag har då fan aldrig mått så dåligt. Ett tag trodde jag på största allvar att jag skulle dö. Det var jobbigt på alla möjliga vis, dels att må så pass dåligt, men också att se oron i familjens ögon. Mamma kunde inte sova. Grät. Efter att det gått en vecka in på anfallen, åkte pappa och jag akut in till lasarettet. Där fick jag höra att det var magkatarr så jag fick omeprazol mylan utskrivet, vilket jag också käkade i drygt ett halvår. Utan någon skillnad - såklart. Så, när anfallen sen kom tillbaka i juni 2010, lagom till sommarlovet började, blev jag rejält orolig. Långt innan det hade jag självklart förstått att det inte var magkatarr, men när anfallen kom tillbaka igen insåg jag att det måste vara något betydligt mycket allvarligare än så. Såå, när det till sist blev för mycket ringde vi ambulansen och jag åkte in akut. Där fick jag vänta i x antal timmar innan hjälp av kirurg, som mest klämde lite på magen och sa: jag vet inte vad det är. Så dom la in mig över observation över natten. Konstigt nog kräktes jag inte av mina anfall på sjukhuset även om jag fick anfall. Dom var betydligt mycket lindrigare, även fast jag inte fått något smärtstillande jag inte själv tagit hemma tidigare. Dagen efter blev jag utskriven och fick åka hem med diagnosen '' magsjuk ''. Ren jävla idioti visar det sig nu. Och det visste vi redan då. För vem fan har inte varit magsjuk? Det är väl inget man behöver åka in till sjukan för om man inte redan är gammal och skör?
Nej, det här är rent hemskt att blicka tillbaka till. Att se hur blåögda dessa läkare är. Magsjukan... mh, visst.
Nej, nu är det fan dags att vakna och börja hjälpa oss på riktigt. För det är en pissigt jobbig sjukdom, och vi förtjänar att få hjälp. Så, skicka oss inte bara vidare - som att sopa problemen under mattan.
Ps. Denne dumma läkare som skrev ut mig med magsjuka, hon kommer få höra det. Vänta bara.
Nej, det här är rent hemskt att blicka tillbaka till. Att se hur blåögda dessa läkare är. Magsjukan... mh, visst.
Nej, nu är det fan dags att vakna och börja hjälpa oss på riktigt. För det är en pissigt jobbig sjukdom, och vi förtjänar att få hjälp. Så, skicka oss inte bara vidare - som att sopa problemen under mattan.
Ps. Denne dumma läkare som skrev ut mig med magsjuka, hon kommer få höra det. Vänta bara.
Tankar om framtiden
Tankarna om framtiden är nog de som tynger mig mest med denna sjukdomen. Att inte veta: Kommer jag kunna få egna barn?
Min allra största dröm med livet har alltid varit att ha en stor familj, 3 barn kanske, några djur, och helst vara ung när jag får mitt första barn. Nitton, tjugo typ. Hade ekonomin räckt till hade jag kunnat bli mamma nu. Jag älskar barn. Så tanken på att kanske inte kunna få några egna, är bedrövlig. Det är hemskt. Något som ligger och trycker som en sten varje dag. En klump i magen.
Många runtom mig har fått barn nu också, och det känns bara så fel på något sätt. Jag står knappt ut att se deras lycka. Låter hemskt att säga det, men det är faktiskt så. Det är så orättvist på något sätt.
Jag funderar - varför fick just jag denna sjukdom? Har jag gjort något fel?
Samtidigt som jag sitter här och gnäller, vet jag att det också kunde varit mycket jobbigare, och en del av er som läser detta kommer kanske reagera och tycka att jag mest är en lipsill, men då vill jag också att ni ska ha i åtanke, att jag inte tycker synd om mig själv på något sätt, inte alls - även om det kanske låter så vissa gånger. Men jag måste få uttrycka mig. Öppna upp mig. För det är också ett syfte med denna blogg - att jag ska få skriva av mig. Som sagt, det kunde varit värre - i know, men sen är det ju faktiskt också så att det som är jobbigt för någon, kanske inte är jobbigt för någon annan, så man måste tänka på att vi alla reagerar olika - har olika känslor, blir ledsna över olika saker, och orkar ta olika mycket.
Detta året har varit kämpigt på många sätt, bland annat gick farfar bort i våras och mina föräldrar skiljde sig - så att dessutom få reda på att jag är sjuk, obotligt - för att strö lite extra salt i såren, var rejält tufft.
Men - på ett sätt, känns det ändå som att jag lärt mig väldigt mycket av det gångna året. Jag har sett min egen styrka. Insett att jag är betydligt starkare än jag kunde ana. Så i guess, saker och ting sker väl aldrig utan en anledning.
Min allra största dröm med livet har alltid varit att ha en stor familj, 3 barn kanske, några djur, och helst vara ung när jag får mitt första barn. Nitton, tjugo typ. Hade ekonomin räckt till hade jag kunnat bli mamma nu. Jag älskar barn. Så tanken på att kanske inte kunna få några egna, är bedrövlig. Det är hemskt. Något som ligger och trycker som en sten varje dag. En klump i magen.
Många runtom mig har fått barn nu också, och det känns bara så fel på något sätt. Jag står knappt ut att se deras lycka. Låter hemskt att säga det, men det är faktiskt så. Det är så orättvist på något sätt.
Jag funderar - varför fick just jag denna sjukdom? Har jag gjort något fel?
Samtidigt som jag sitter här och gnäller, vet jag att det också kunde varit mycket jobbigare, och en del av er som läser detta kommer kanske reagera och tycka att jag mest är en lipsill, men då vill jag också att ni ska ha i åtanke, att jag inte tycker synd om mig själv på något sätt, inte alls - även om det kanske låter så vissa gånger. Men jag måste få uttrycka mig. Öppna upp mig. För det är också ett syfte med denna blogg - att jag ska få skriva av mig. Som sagt, det kunde varit värre - i know, men sen är det ju faktiskt också så att det som är jobbigt för någon, kanske inte är jobbigt för någon annan, så man måste tänka på att vi alla reagerar olika - har olika känslor, blir ledsna över olika saker, och orkar ta olika mycket.
Detta året har varit kämpigt på många sätt, bland annat gick farfar bort i våras och mina föräldrar skiljde sig - så att dessutom få reda på att jag är sjuk, obotligt - för att strö lite extra salt i såren, var rejält tufft.
Men - på ett sätt, känns det ändå som att jag lärt mig väldigt mycket av det gångna året. Jag har sett min egen styrka. Insett att jag är betydligt starkare än jag kunde ana. Så i guess, saker och ting sker väl aldrig utan en anledning.
3e januari 2011
Nytt år, nya tag och förhoppningsvis nya möjligheter och kanske till och med en chans att ta ännu ett steg i utredningen om vad vi ska göra för att jag ska kunna må så bra som möjligt.
Jag ska träffa min gynekolog igen den 19e januari, för uppföljning. Hoppas då att som sagt kunna ta ännu ett steg i utredningen. I och för sig har jag redan blivit lite bättre sedan jag bytte ut mina minipiller Cerazette mot betal p-pillerna Mercilon. Är ganska säker på att dom faktiskt hjälpt, då jag skulle haft mina sk anfall nu i december, vilket jag på sätt och vis också haft sedan den 18e december, men det har varit betydligt mycket lindrigare denna gång. Dock vill jag ju självklart slippa att ha ont i magen varje dag, även om det kanske minskat lite, så jag hoppas vi kan hitta någon lösning.
Varje dag fyller jag i en tabell. Den tabellen visar är hur pass ont jag har på en skala mellan 0-10 varje dag, morgon, förmiddag, eftermiddag, kväll och sen kväll. Detta gör jag för att gynekologen ska kunna se på papper, inte bara få höra, att skillnaden faktiskt finns sedan jag gick från Cerazette till Mercilon.
Idag hoppas jag att magen inte bråkar allt för mycket med mig, då jag tänkte bege mig in mot stan och handla lite nya träningskläder.
Önskar er en bra dag & tack för att ni läser bloggen.
Jag ska träffa min gynekolog igen den 19e januari, för uppföljning. Hoppas då att som sagt kunna ta ännu ett steg i utredningen. I och för sig har jag redan blivit lite bättre sedan jag bytte ut mina minipiller Cerazette mot betal p-pillerna Mercilon. Är ganska säker på att dom faktiskt hjälpt, då jag skulle haft mina sk anfall nu i december, vilket jag på sätt och vis också haft sedan den 18e december, men det har varit betydligt mycket lindrigare denna gång. Dock vill jag ju självklart slippa att ha ont i magen varje dag, även om det kanske minskat lite, så jag hoppas vi kan hitta någon lösning.
Varje dag fyller jag i en tabell. Den tabellen visar är hur pass ont jag har på en skala mellan 0-10 varje dag, morgon, förmiddag, eftermiddag, kväll och sen kväll. Detta gör jag för att gynekologen ska kunna se på papper, inte bara få höra, att skillnaden faktiskt finns sedan jag gick från Cerazette till Mercilon.
Idag hoppas jag att magen inte bråkar allt för mycket med mig, då jag tänkte bege mig in mot stan och handla lite nya träningskläder.
Önskar er en bra dag & tack för att ni läser bloggen.
söndag 2 januari 2011
Välkommen till min blogg!
För drygt 4 månader sedan fick jag ett väldigt jobbigt besked. Jag har endometrios. Efter nästan två år med ständigt magont, in och ut från lasarett och undersökningar hos alla möjliga doktorer, uppsökte jag till sist en manlig gynekolog på Ungdomsmottagningen. Denne man kunde genast konstatera vad jag hade med tanke på att i stort sätt alla symtom stämmer in på mig. Beskedet kom som ett slag i magen och sedan dess har det varit jobbigt att ta itu med alla möjliga tankar, bland annat tankar om framtiden.
Såå... med denna blogg är tanken att försöka hjälpa andra med endometrios - hjälpa de som ännu inte vet om att de har sjukdomen, att hitta den. Sen hade det också varit skönt att få prata med någon i samma sits, höra dennes tankar och åsikter.
Såå... med denna blogg är tanken att försöka hjälpa andra med endometrios - hjälpa de som ännu inte vet om att de har sjukdomen, att hitta den. Sen hade det också varit skönt att få prata med någon i samma sits, höra dennes tankar och åsikter.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)