Det jobbigaste med denna sjukdomen är att jag alltid känner mig sjuk. För att jag är ju faktiskt alltid sjuk. Innan jag fick veta vad felet var, kände jag inte på samma sätt, även om jag då till och med kunde ha mer ont än vad jag har nu. Men så fort jag fick veta att det var en sjukdom, inte bara mensvärk eller något annat tjafs, kände jag mig på direkten väldigt sjuk. Det tar på krafterna, att bara tänka tanken, att jag aldrig kommer att kunna kalla mig helt frisk. Så när läkare frågar i framtiden: Så i övrigt är du frisk? Kommer jag aldrig någonsin igen, kunna säga ja. För att även om jag inte lider av cancer eller något annat hemskt, så är jag ju faktiskt inte 100% frisk.
Har funderat lite över behandlingen som man ofta gör efter en titthåls-/bukoperation som jag ska göra. Den kan variera ganska mycket, har jag förstått. Stämmer detta? En del går på sprutor, en annan på det omtalade ''förtidigt klimakterie'' nässprayen man ska ta under 6 månaders tid. Jag undrar, om detta är en jobbig period. Förutom värmevallningarna av nässprayen vet jag inte så mycket om symtomen.
Ush ja, vad fylld jag är med tankar.
Idag vill jag dessutom ge tjejen med cancer på träningen en liten stjärna och en styrkekram.
Usch, nu får jag tårar i ögonen. Du beskriver precis hur det är, Exakt så är det. Och det käns för jävligt..... Fy, det blir så verkligt på något sätt. Klart att jag vet att jag har denna sjukdomen, men känslan att "alltid" vara sjuk är såååå jobbig. Visste du tex att 40% av alla endosar har återkommande halsinfektioner? Jag undrade alltid varför jag alltid hade ont i halsen tex. Vid varje ägglossning kommer det, håller i sig ett par dagar o försvinner sen. Så knäppt....
SvaraRaderaStor kram till dig, håll ut och tillsammans orkar vi!!
Åh, men inte ska du få tårar i ögonen. Men ja, så här jobbigt är det faktiskt. Man känner sig aldrig helt frisk. En annan sak jag märkt, är hur mycket folk klagar. Jag har börjar irritera mig så fruktansvärt på folk som ''tycker synd'' om sig själv, för att man har en stukad fot eller lite ont i huvudet. Sånt som går att lösa liksom. Sånt som kommer att försvinna. Känner du igen detta? Ska nog göra ett inlägg om detta, nu eller senare.
SvaraRaderaOj, nej det där med halsont visste jag inte. Tror inte att jag själv upplevt detta! Konstigt!
Stor kram tillbaka!
Detsamma, och ja, absolut tillsammans - tillsammans klarar vi detta!
Hej där! Hittade din blogg via FL :) Jag har också gjort titthålsoperation och för ngra år sedan gick jag på "klimakteriesprutor", men det var hemskt så det orkade jag inte med mer än några månader...Jag har haft jävulusiskt ont och gått på morfin och på grund av min sjukdom blivit väldigt isolerad eftersom jag inte orkar göra annat än att ligga på soffan typ. Sen jag fick barn har det blivit bättre, smärtan kommer och går och har förflyttat sig lite, är inte alls lika ihållande och skarp som innan. Men som du skriver, man är aldrig riktigt frisk. Sedan jag fick endo så är jag alltid trött, som om jag vore hundra år gammal! Och är ofta förkyld, har problem med magen mm mm. Det är en hemsk sjukdom, och jag önskar jag hade något positivt att skriva men kommer inte på något alls. Förutom att vi är många som delar detta och kan stötta varandra! Kramar från Sandra i Skåne.
SvaraRaderaHej Sandra! Vad roligt att du hittade hit. Alltid roligt med nya läsare o ''endo-kompisar''! Kul att du är från Skåne. Det är jag också!
SvaraRaderaDet låter som om din endo också varit rätt tuff och aggressiv. Känner igen det där med att alltid vara trött, det är jag än, men jag försöker ändå röra på mig och jag tycker faktiskt det har hjälpt mig väldigt bra att träna 3-4 ggr i veckan. Isolerad blir man så lätt när man inte mår bra, det känner jag också igen.
Hur gick din operation? Hur upplevde du den? Roligt att du lyckats få barn. Sort grattis! Många kramar Memme
Ps. Hoppas att få höra från dig igen.
Hej igen! Vart i Skåne bor du? Jag bor i Malmö, har bott här i nio år, men är ursprungligen från Dalarna. Min endo bara "blommade ut" rätt som det var (hade iofs haft problem med urinvägarna och magen innan, så hade antagligen haft det många år innan jag blev akut sjuk), jag kunde inte röra mig för det gjorde så ont. Blev sjukskriven, men på vårdcentralen trodde de att jag hade ibs :-0 Fick åka in akut till både vanliga akuten och kvinnoklinikens akut, gjorde undersökningar men de hittade inget (vilket inte är så konstigt). Gick på morfin, men inte ens det hjälpe...Fick till slut (efter ett år!!) en remiss till en specialist på kvinnokliniken, och fick en operation. De brände bort härdar och jag kände mig bättre ett tag. Men smärtan kom tillbaka, och jag fick då klimakteriesprutorna som jag nämnde innan. Har inte läst alla dina inlägg, men när är det du ska få din operation? Kommer du att tacka ja till sprutorna om den inte hjälper, har du tänkt ngt på det? Det som är hemskt är att det inte finns något som tar bort sjukdomen, den ligger alltid där och lurar...Eftersom det är en autoimmun sjukdom så angriper den ju tyvärr många organ, jag har vad jag vet på urinblåsa, tarm, ändtarm och livmoder...Vet du vart du har endo?
SvaraRaderaHar du ngn att prata med om sjukdomen? Jag har ingen alls som förstår vad jag pratar om...Man vill inte vara gnällig och bara berätta hur ont man har, så jag håller hellre tyst än att säga ngt om det. Men det är jobbigt...Värst är för mig vid ägglossning nu sen jag fick barn, och tyvärr håller det i sig ända tills jag har haft mens, ngra dagar efter. Hur är det för dig?
Som sagt, kul att ha hittat hit, har lagt din blogg i favoriter - ska bara ha tid att gå in här med :)
Ha en trevlig (smärtfri!) helg!
Kramar från Sandra
Hej igen! Jag bor i Helsingborg så det är inte så långt från malmö ju. :) Jag känner igen att den plötsligt kom. Och så sökte jag också akut. Utan resultat ofc.
SvaraRaderaSka få op väldigt snart tror jag. Mars kanske. Har inte funderat på sprutorna. Är såå spruträdd..Men om det hjälper så tar jag mig väl igenom det.
Vet inte var endon sitter förutom en chokladcysta på vänster äggstock.
Har börjat gå till en kurator och pratar om min endo, och så stöttar sambon. Men i övrigt ingen. Dessutom kan ju varken sambon elr kuratorn FÖRSTÅ känslan som ngn med endo kan.
Kul att du hade lagt till min blogg i dina favoriter. Det värmer!
Önskar även dig en trevlig (smärtfri!) helg.
Kramar
Hej igen! Nej det är inte långt från Malmö :) Är det sista året på gymnasiet du går? Jag är en gammal tant och är 30 år :) Vill du så får du gärna lägga till mig på FB eller msn. Verkar definitivt som du har endo :( Inte roligt alls, men det är skönt med en diagnos så att man kan få hjälp. Det som är hemskt är att man själv måste stå på sig tills man får ngn hjälp. Förstår du inte vill ta sprutorna...jag är också spruträdd men de hjälper en på vc och det gjorde inte så ont faktiskt. Men kanske blir du smärtfri efter op, hoppas!
SvaraRaderaNej, ingen kan förstå hur ont man har, och det är så frustrerande :(
Ha en bra dag! Kramar Sandra
Hej!
SvaraRaderaNej, jag går bara andra året, hihi. Men tiden går fort så snart är jag väl också 30! ;)
Ja, det skulle jag kunna göra. Hur hittar jag dig på FB?
Ja, helt klart att det är endo. Och ja, visst måste man stå på sig. Det är uselt att man ska göra halva jobbet själv! Dåligt!
Sprutorna ja, dom verkar lite läskiga, men om dom hjälper är det ju värt det.
Hoppas att du får en fin dag! Kramar Memme