Opereras

Träffade äntligen gynekologen idag. Var förväntansfull såklart, men samtidigt väldigt nervös. När det äntligen blev min tur, vad jag så spänd på vad han skulle säga.
Vi satt ner och jag visade anteckningar jag gjort varje dag i 6 veckor nu, tabellerna jag fyller i varje dag osv. Han var positiv, även om jag mått sämre nu med tanke på anfallen. Dock berättade jag självklart för honom att jag är ganska säker på att mina p-piller har hjälpt, då jag bara haft små, små anfall istället för de enorma, vanliga anfallen.
Han ville göra ett cellprov på mig och ultraljud. Vi gjorde ultraljudsundersökningen, och plötsligt spärrar denne man upp ögonen, så hjärtat nästan stannar på mig. Jag svalde tungt och sa frågandes:
- Du ser rädd ut...
Han förklarade att han inte var ett dugg rädd, bara fokuserad och glad. Jag tänkte: '' Vad är han glad för? ''
Då berättar han att han hittat en chokladcysta på vänster äggstock.
''GLAD?!'' tänkte jag. Herre du milde! Jag har ju läst om dom där cystorna, och det är INGET man vill ha.
Efter ultraljudet slog vi oss ner igen och pratade. Han förklarade att han var glad för att han äntligen hittat anledningen till mina anfall, och det var då denne cysta. Cystan var 4x5 cm stor, och är tydligen en sådan cysta som inte spricker/går sönder, utan min växer, växer, växer och växer, efter 6 månader är den som störst, och jag mår självklart som sämst, efter några veckor, krymper cystan tillbaka, och det är därför inga gynekologer kunnat se min cysta, då den vid det tillfället troligtvis varit liten.
Jag känner mig väldigt splittrad. Tårarna rann ner för kinderna när jag lämnade byggnaden. Men samtidigt är det väl som gynekologen säger: Det här var ju det bästa som kunde hända i min situation.
Tyvärr, sitter cystan så illa till att man troligtvis måste plocka bort både cystan och äggstocken, vilket ökar risken ytterligare att jag i framtiden inte kan få barn. Dock lugnade han mig snabbt efter detta besked, med att säga att barn kommer jag få. Frågan är bara om det blir på naturligt sätt eller provrörsbefruktning.
Ush ja, vilken dag. Känner mig väldigt orolig och rädd. Men kanske ändå lite glad.
Gynekologen skulle ringa till sjukhuset och försöka få mig som prioriterad, så troligtvis blir det operation snart.

Kram på er.