Igår var jag och träffade min kurator en stund för att lätta på hjärtat lite. Det var skönt. Det är skönt att inte alltid bara prata med de som står en nära, utan få prata med någon utomstående.
Det har aldrig varit svårt för mig att öppna mig och prata om privata saker, snarare tvärtom, det är någonting jag tror att jag måste göra med jämna mellanrum. Så, vi ska ses igen om ett par veckor och fortsätta prata. Vi diskuterade framförallt hur jag mår med tanke på sjukdomen, funderingar jag har och hur pass ont jag har. Samt att det tar väldigt mycket på krafterna att hela tiden ha mer eller mindre ont, vilket gör att man med jämna mellanrum blir väldigt lättstött och känslig. Så, det kändes skönt att få pratat med henne och att vi ska fortsätta ses.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar