En sak jag lagt mer och mer märke till nu sedan jag fick min sjukdom, är hur mycket folk faktiskt klagar. Klagar hela tiden över smågrejer, saker som går att lösa, och saker som inte gör någon skada. Allt ifrån huvudvärk, till att man måste gå ut och gå med hunden när det regnar, till att man har en för liten säng. Jösses! Kan ni inte bara sluta? Åtminstone i mitt sällskap för jag orkar inte lyssna på när ni ''tycker synd'' om er själva. Varför gör ni det? Varför klagar ni? Inser ni inte att det kunde vara så mycket värre också? Jag då? Ska jag gå och klaga hela tiden över detta? Inte ens jag som är obotligt sjuk klagar hela tiden. För varför ska man klaga? Trots min sjukdom vet jag att jag kunde haft det så mycket värre också.
Tänk på det nästa gång det är ''för varmt'' eller ''kudden är för hård.''
Jo, folk klagar alldeles för mycket. Det gör jag också ibland, men det finns problem och det finns problem. Jag kan bli mest irriterad på de som klagar på mensvärk. Sen tar de en ipren och så går det över. Här äter jag pandodil diklofenak och tiparol och det går ändå inte över... Det gör att man blir lite lätt avundsjuk... Och störd på folks klagan. Sen tycker jag det är fascinerande att folk klagar på just skitsaker - som att det är för varmt, vagnen är 3 minuter sen, man vet inte vad man ska äta till middag osv. Snacka om I-landsproblem.
SvaraRaderaKram
Ja, jag tror inte människor riktigt tänker på de dom har istället. I-landproblem är precis vad det är!
SvaraRaderaKram