Do it like a dude

Det har varit en bra dag idag tycker jag. Synd att det har varit dåligt väder för det blir man lite nedstämd av! Men till helgen väntas 15 grader och solsken som förhoppningsvis också  stämmer!
Videon ovan laddar jag upp mest för att den förgyllt min kväll. Tycker den är skön!
Imorgon blir det fika på stan, och mys hemma. Sen får vi se vad helgen har att bjuda på!

Myter om endometrios

Det är viktigt tycker jag att man känner till vad som är sant och vad som inte är sant med endometrios. Därför tänkte jag dela med mig av några av de myter som finns, för att ni ska veta att det som sägs inte är sant.
1. Graviditet botar endometrios.
Kommentar: För det första - det går inte att bota endometrios. Och en graviditet är inte heller ett sätt att behandla endometrios. Vissa har blivit bättre efter att de fått barn, men de allra flesta märker ingen skillnad. Dessutom tycker jag att det är viktigt att tillägga att ett barn skaffar man för att man vill. Inte för att behandla någon sjukdom!
2. Endometrios är en orsak till infertilitet.
Kommentar: Endometrios kan göra det svårt för oss att få barn om den upptäcks för sent, men de flesta av oss har faktiskt barn.
3. Du är för ung för att ha endometrios.
Kommentar: Det är inte heller sant.

Möte med gyn

Idag träffade jag gynekologen. Vi bestämde att jag ska fortsätta behandlas med Mercilon, för att det förhoppningsvis räcker. Blir det sämre skulle man kanske överväga någon tyngre medicinering, men inte till en början och helst inte pga. min unga ålder. Det var ett givande möte och det känns bra nu. Det känns att det kommer bli bra!  Hela jag känner mig friskare, psykiskt. Gladare och inte lika känslig och lättstött. En sten som släppt från bröstet!
Muskelvärken släpper sakta men säkert, och såren läker. Gynekologen förklarade också för mig idag ingående vad som gjorts under operationen, var endometriosen suttit osv. Och så berättade han att jag får vara beredd på att inte vara helt återställd förrän om 2-3 veckor, pga att jag faktiskt har brännsår i magen och det tar lite tid att läka.
Eftermiddagen ska jag tillbringa hemma. Det behövs städas lite, och så ska jag tvätta och läsa Vecko Revyn!

En hemlighet...

Jag har en hemlighet, fniss... Ni får kanske veta senare!
Idag mår jag bättre. Jag har till och med kunnat sova lite på sidan inatt! Äntligen! Dock har jag fortfarande ont i axlarna och ryggen när jag är uppe och går, och så har stygnen börjat klia nu när det läker. Men det känns ändå bra idag, det är på väg att bli helt bra nu liksom!
Idag har jag köpt en ny, fin cykel. Nöjd som tusan! Nu längtar jag efter vårvädret så att man kan börja cykla överallt!
Ikväll blir det mest slappa, och så är det ju Desperate housewives! Mitt absolut favoritprogram!
Imorgon ska jag träffa gyn för att gå vidare med behandling. Spännande!

Glädjerus

Trots smärtan i hela kroppen känns det ändå lite som om livet börjar gå mot ljusare tider. Jag kände faktiskt ett litet glädjerus genom kroppen när jag kom hem från skolan idag, och huja mig vad länge sedan det var jag kände det! Jag satte mig ner och klappade min älskade katt, såg mig omkring och bara kände glädje. Glädje över allt det fina i mitt liv. Glädje över att jag faktiskt har fått hjälp. Detta kommer bli bra, det känner jag på mig.

Smärta

Idag gör det ont. Överallt. Nästan värre än igår faktiskt. Lite trist, men förhoppningsvis är det snart över! Jag pallade mig till skolan i alla fall, dock i snigelfart, men ändå. Mest för att jag var så jäkla rastlös och uttråkad. Så skolan har faktiskt varit rolig idag. Skönt att få komma ut och träffa lite folk. Unnade mig lite goda nötter på hemvägen som jag tänkte knapra på nu framför någon halv kass TV serie.

Vårsolen lyser!

Samtal

Idag ringde världens bästa gynekolog för att ''gratulera'' till diagnosen och boka en tid till ett möte. Egentligen fanns ingen tid förrän i maj, men snäll som han är petade han in en extra tid för mig. Vi ska ses  på onsdag för att  gå vidare med hur vi ska behandla mig. Spännande...

Sommarklänningar!

Klänningarna jag beställt

Har precis varit inne på HM och beställt två fina sommarklänningar! Känns bra när man hittar något man verkligen tycker om! Hoppas bara att man tycker lika mycket om dom när dom väl kommer på posten, för det kan ju vara lite svårt ibland!
Jag känner mig varken bättre eller sämre, och det är ju lite trist. Hade hoppats på att vara smärtfri idag, men tyvärr får jag nog stå ut ett par dagar till. Förhoppningsvis orkar jag gå till skolan imorgon, annars finns en risk att jag ruttnar bort av ren rastlöshet...

Livet är en gåva

Livet är en gåva. En gåva jag är glad jag fått. En gåva som är alldeles för värdefull för att bara kastas bort. Endometriosen har verkligen fått mig att öppna ögonen. Fått mig att försöka se positivt på livet. Försöka se möjligheterna i problemet, istället för problemet i möjligheten. Det finns så mycket viktigt här i livet, men jag tror att det är lätt att glömma det. Inte förrän det händer något drastiskt, en närstående går bort, eller som i mitt fall - blir diagnotiserad med en obotlig sjukdom, inte förrän något händer öppnar man ögonen.
Jag vet att vi alla gnäller. Det gnälls över att det är dåligt väder, att det är för varmt, att SD kom in i riksdagen eller att skjortan från Lindex var för liten. Det gör vi alla. Mer eller mindre! Men varför? Vad jag försöker säga med detta är att det finns mycket värre saker här i livet. Jobbigare saker som kan ske. Så, om man istället försöker se livet på ett lite positivare sätt, så blir nog livet också lite ljusare. Inte fan trodde jag för två år sedan när första anfallet kom att det var något jag skulle få leva med resten av livet. Hade jag vetat det då, hade jag nog gjort många saker annorlunda.

Rastlös

Ja, fy vad rastlös jag är! Och vad dagarna går långsaaamt när man bara sitter/ligger och glor! Det är ju inte roligt alls! Längtar nästan lite till skolan så man kommer iväg och gör något!

Ny dag, nya krafter

Fick sova lite mer inatt, men fortfarande inte tillräckligt för att jag ska känna mig utvilad. Idag är jag dessutom illamående, varför? Det börjar sakta men säkert gå mot det bättre, så jag hoppas på att kunna vara lite mer aktiv idag. Pappa har lovat pizza ikväll, på favoritpizzerian, får se om jag är sugen ikväll.
Har också sålt min moped idag! Så nu ska jag skaffa mig en cykel istället och lägga undan lite pengar till körkortet!

Önskar er en trevlig dag!

Hoppas på sömn inatt

Nu tänkte jag faktiskt gå och lägga mig och försöka få lite sömn. Har varit en lång, seg dag, så det ska bli skönt att få sova - om jag nu får lov att sova. Det hade varit ljuvligt! Ska knapra i mig lite smärtlindring, sen försöka komma till ro. God natt!

Diagnotiserad - hur känns det?

På bara några timmar har jag självklart fått frågan; hur känns det nu när du fått en diagnos? Och det är väl klart att folk undrar. Det är en blandad känsla. Jag var redan så förberedd på att det var endometrios jag lider av innan jag ens gjort operationen, så jag hade nog blivit väldigt chockad om jag fick höra att det var något annat, och jag hade blivit förkrossad om dom sagt att dom inte hittade något. Ett ingrepp hade känts så onödigt i så fall, och när jag redan var så övertygad om att det var endo, hade jag inte nöjt mig med att ''jag kanske bara har känslig mage.'' Så ledsen vet jag inte riktigt om jag är. Det känns skönt att veta säkert nu, det är lättare att hantera en smärta om man vet var ifrån den kommer och varför man har den. Dessutom kan jag ju få bra hjälp nu, så det kommer säkert till att bli jättebra. Helst av allt skulle jag väl självklart vilja vara helt frisk. Som kompisarna runt omkring mig. Som den där gamla klasskompisen. Men tyvärr, man kan inte få allt här i livet. Och jag tror att nu när diagnosen kommit, och jag får bra hjälp, kommer jag säkert kunna leva ett helt normalt liv - precis som ''dom där andra.''

En annan positiv grej med detta ingrepp, var att endon jag hade är bortbränd så besvären kommer troligtvis minska rejält. Dessutom berättade läkaren att allt såg fint ut så några problem med att få barn i framtiden skulle jag nog minsann inte ha! Och det känns ju skönt!

Vila

Äntligen! Äntligen fick jag lite sömn! Slumrade till i lite drygt 2 timmar efter att ibumetin börjat värka, så nu har jag inte riktigt lika ont längre, och jag är inte heller fullt så trött som tidigare. Jag ska nog vara på fötterna snart igen, eller vad tror ni?

Dusch

Bestämde mig för en dusch. Det var inte det lättaste! Värker i axlar och buken. Ligger i sängen och kollar Ellen show. Det är i alla fall kul. Trött som fasen är jag, efter en lång natt.
Nu kom pappa med glass! Mums!

Som ett jäkla timglas

Känner mig exakt som ett timglas! Precis den känslan är det! När jag sätter mig upp efter att ha legat ner, känner man hur gasen vänder sig från huvudet och rör sig neråt benen. Det trycker i bröstkorgen så emellanåt har det varit kämpigt att andas...Ja, det är inte roligt det här, men det är snart över och då kommer allting att bli bra!!

Sömnlös natt

Inatt har jag inte kunnat sova ett jäkla dugg!! Jag har så fruktansvärt ont av kolsyregasen som är kvar i magen och ingen smärtlindring hjälper. Har mest vridit och vänt mig hela natten! Sambon har varit ett fantastiskt stöd!
Har ringt runt till gynakuten och 1177 för råd och tips halva natten, och har fått rådet att röra lite på mig. Lättare sagt än gjort när jag inte ens kan resa mig upp ur sängen utan sambons hjälpande hand...
Jag försöker i alla fall vara positiv, trots smärtan. Jag kommer ju få hjälp!

En bukett blommor

Sitter fortfarande i sängen med laptopen och bara fördriver tiden. Ska se Halv åtta hos mig om en stund, sen är det väl dags att sova tror jag.
Världens bästa mamma tittade precis förbi med en bukett tulpaner och en tidning. Tack!

Opererationen

Operationskläder

Snitten i magen (älska bullmagen)

Klockan 07:15 skulle jag vara på sjukhuset i morse. Fick duscha hemma innan vi åkte för att minska bakterier. När vi begav oss var jag relativt nervös, men det gick konstigt nog över ganska snabbt när vi kom till sjukhuset. Blev kallad direkt och fick träffa en fantastisk kvinna. Lugn och trevlig. Kunde känna hennes lugn så det kändes skönt. Vi pratade om olika lugnande medel, om jag var nervös eller spruträdd. Efter det fick jag byta om. Stod och fnittrade för mig själv när jag insåg vilka otroligt osexiga och roliga trosor jag skulle ha på mig! Efter att jag bytt om fick jag sitta ner i ett väntrum innan jag träffade läkaren. Därefter fick jag smärtlindring och lugnande medel. Blev lite groggy i väntrummet och sen blev jag hämtad av en narkosskötare. Han rullade in mig i ett rum där jag blev stucken och sen in i operationssalen där jag blev sövd. Inget obehagligt alls! Fast nu var jag ju också lite borta pga. det lugnande medlet.
Efter operationen vaknade jag på uppvak. Hade jätteont i magen så jag fick morfin. Sköönt! Efter en stund på uppvak blev jag skjutsad till ett annat uppvak som var mer självständigt och lite lugnare. Där fick jag te, macka och kex. Där låg jag en stund och vilade. När jag skulle rätta till täcket råkade jag dra i en slang som jag senare förstod var ju kopplad till mitt underliv! En kateter! Kändes lite skumt att vakna upp med den, men det var ingen fara. Sen kom läkaren och berättade att hon hade kunnat se att det var endometrios jag lider av, så nu har jag äntligen fått min diagnos. Jag blev ombedd att kissa, sen fick jag gå hem när jag kände att jag var redo. Lättare sagt än gjort skulle jag vilja säga! Tog nästan 4 h innan jag kunde kissa, så jag fick helt enkelt ha tålamod. Till sist gick det i alla fall och mamma kom och hämtade mig! Nu är jag hemma och ligger med laptopen i sängen och slappnar av lite. Har inte så ont just i magen, men muskelvärken är grym efter narkosen. Ryggen och revbenen är värst!

Ja, då vet ni. Jag mår bra och jag har fått en diagnos. Tack till alla för ert helt fantastiska stöd. Ni betyder så mycket!

Nervvrak

Ähähäh, jag känner mig som ett riktigt nervvrak. Jag är helt ofokuserad. Ena stunden känns allt okej. Andra gråter jag. Äh, det är så typiskt mig. Sådär överdrivet, onödigt, nojjig alltid. Inför allt! But that's just who I am.

Pirr, pirr och pirr i magen. Blir en lååång natt känner jag. Alldeles för uppjagad för att kunna sova...

Vi hörs snart!

*Håller även min egen tumme och min tå för att allt ska gå bra!!*

Filmtips?

Någon som sitter inne på en riktigt bra film man borde se när man är nyopererad och inte kommer kunna göra så mycket annat än att läsa och glo TV? Ska inhandla lite extra skvallertidningar och förbereda mig på så vis. Men en film kunde varit roligt.

Imorgon är det dax. Ush, det är med blandade känslor. En liten del av mig känner att det ska bli lite spännande, en annan att det blir nog okej, och en annan är vettskrämd.
STORT tack i alla fall, till er alla som håller tummarna och stöttar mig. Ni är guld värda!

En evig väntan

Nu har det gått 3 veckor, 21 dagar, sedan jag fick reda på vilket datum min operation skulle ske. Samtidigt som jag upplever det som att tiden har flugit iväg, känner jag också en evig väntan. Det är enstaka dagar kvar nu, och jag vill inte vänta längre. Jag har väntat tillräckligt.
Det känns inte lika nervöst inför operationen idag. Dessa känslor pendlar från dag till dag. Ena stunden är jag livrädd och vill ställa in, och i andra känns det helt okej. Och idag känns det helt okej. Jag är förväntansfull, men rädd att få beskedet ''Vi hittade ingenting.'' Vad gör jag då? Det vore det värsta som kunde hända. Hellre en diagnos på en obotlig sjukdom, än ovissheten. Ovissheten är värst. Att inte veta överhuvudtaget varför jag har så fruktansvärt ont som jag har. Jag hoppas på att få en diagnos nu, så att jag kan bli behandlad och hjälpt där efter. Det vore skönt. Men... har jag sånt flyt tror ni? Det tar mellan 5-10 år normalt innan man får diagnosen Endometrios. Och jag har bara sökt hjälp i drygt 2 år. Kan jag verkligen ha sånt flyt? Jag hoppas i alla fall det.

Helg

Äntligen fredag! Men jisses vad veckorna går...
Har haft en rolig dag i köket med klassen idag, vattenkrig och skrattanfall. Dyngsura är mina kläder så jag ska byta om och ta en liten snabbdusch innan träning ikväll.
Ska inte göra något speciellt denna helgen, känns lite trist- jag som är så festsugen! Sambon är sjuk så han lär väl inte komma med något förslag heller. Aja, jag kommer nog på något!

Trevlig helg!

Aaaaah!

Aaaah! Idag damp Vecko Revyn ner i brevlådan så det blir en eftermiddag fylld med skvaller och kanske ett korsord. Dessutom ska jag avnjuta en kropp te!

Saknar mig själv

Jag saknar mig själv. Kan ju låta konstigt, jag är ju här?
Men den gamla jag. Den jag var för två år sedan. Innan jag
smått började stänga in mig mer och mer pga smärtor.
Jag saknar fyllan på kompisens student när man egentligen
var för liten.
Jag saknar alla galna grillkvällar vid stranden. Alla bus.
Brännbollskvällarna med gänget.
Att jag vågade vara jag.
Vild, full och galen.
Det var fan jävligt kul.
Allt är väl självklart en fråga om mognad också, att det kanske inte
är lika roligt och spännande att dricka den där ölen för mycket nu,
men ändå.
Jag är så annorlunda. Så gammal på något sätt. Lite för mogen.
17 bast och värsta soffpotatisen. Nja, kanske inte - men hej vad livat
det var förr.
Jävla sjukdom. Jävla jag. Jävla mage. Varför? Varför? Varför?
Är så trött. Så sliten. Så nere. Så ensam. Så liten. Så ängslig.
Vill vara som alla andra. Orka som alla andra.
På min 18 års dag, då jävlar smäller det. Wooh! Det lär bli
c r a z y.

Lättad

Har nu diskuterat narkos med en drös människor på ett forum och jag måste erkänna att det föll en liten tår för min kind. Av ren lättnad. Det verkar inte alls särskilt läskigt att bli sövd! Snarare tvärtom!
Tack till alla som stöttat och stöttar mig.

Huvudet på spiken!

På väg till vårdcentralen var jag alldeles kallsvettig, nervös och hade ont i magen. Väl framme blev det min tur nästan direkt. Det knöt sig lite i magen men jag intalade mig att allt skulle gå bra och att jag visst klarar detta alldeles utmärkt. Kvinnan som skulle ta blodprov på mig respekterade min rädsla så vi gick till ett enskilt rum vilket var jätte skönt. Hon frågade vad som gjort mig rädd och jag berättade om alla gånger jag kommit hem efter blodprov alldeles fylld med blåmärken och smink som runnit ner för mina kinder under tiden jag stortjutit.. Hon tyckte det var alldeles förfärligt och hoppades att hon skulle kunna sticka mig lättare. (Jag är väldigt svårstucken.) Eftersom att det alltid slutar med stick i handen började vi där istället för att ge oss på armvecken. Det kom blod som fyllde ett halvt rör... såklart. Vi gick vidare till vänster arm där de tycktes finnas fina kärl. Inte en droppe kom. Kärlet försvann! Där efter blev det jävlar anamma med kvinnan och hon gav sig fan på att nästa stick skulle hon visst lyckas för min skull. Och visst gjorde hon det!
- Wohooo! Huvudet på spiken! Ropade kvinnan när hon lyckades få blodet att pissa ut.

Klappar mig själv lite på axeln idag för att jag klarade av det. Och för att jag klarade av det alldeles själv.

Operation om 10 dagar... scary.

Blodprov

Imorgon bär det av för att göra blodprov inför op. Livrädd! Aj,aj,aj...

Våfflor

Vaknade upp bredvid min sköna vid 9 tiden idag. Inte helt dumt faktiskt att gå upp i tid!
Har varit hos sambons farmor och farfar idag och mumsat våfflor och pratat. Gosade också med deras enorma katt! Sist vi såg honom var han kattunge och nu var han jätte stor! Inte tjock, men grymt mycket päls och stora tassar. Enorm helt enkelt.
Ikväll ska jag mest slappa... borde kanske plugga lite egentligen men har verkligen ingen lust.
Solsidan väntar i alla fall klockan 20.00! Skoj :)

Jävlig dag

En rent ut sagt för jävlig dag i skolan idag.
Konflikter, gap, skrik och tårar.
Vilken lärare...
Skönt med helg.
Blir träning om ett par timmar, och
så dränker jag mitt psyke med vin ikväll.

Ciao!

Min, bara min

Myser i sambons underbara, väldoftande famn.
Mmh, han är så god. Doftar så ljuvligt. Är så len.
Och sådär lite lagom hårig på bringan.

Älskar honom mest. Mitt hjärta.
Min helt underbara prins.

Operation närmar sig

Två veckor kvar idag. Känns lite läbbigt! Inte helt stabil rent psykiskt känner jag... Lite humörsväningar och så. Lite sensitive moments emellanåt när det är något lite rörande på Tv eller så... Tecken på att jag bär på något.
Har haft ont idag och igår, tror det är lingonveckan nu. Vet ju inte för jag går på mina p-piller och har aldrig direkt haft koll... men är ganska säker.
Värker från vänster sida, typ äggstocken, men det känns så skumt att det gör det för cystan, eller vad det var, är ju borta....
Aja, snart operation som sagt så vi får väl hålla tummen för att dom hittar felet och kan hjälpa mig.

Sovmorgon

Idag har jag sovmorgon till kl 12.15! Har varit riktigt skönt att bara ta det lugnt, äta lång frukost osv.
I eftermiddag blir det träning!

Älskar min sambo så mycket!

IBS - en vanlig förväxling

Många som lider av endometrios får först feldiagnosen IBS, ibland fler än en gång, innan dom får den korrekta - endometrios.
Jag vet faktiskt inte varför, jag förstår inte varför. När jag var på sjukhuset för en sista undersökning innan operation sa gyn, vet inte om ni läsare som följer bloggen minns, men att mina symtom och beskrivningar av smärtorna lät mer som IBS. Eftersom jag inte läst eller hört särskilt mycket om IBS tänkte jag att det kanske stämde, samtidigt som jag tvivlade eftersom symtomen jag har tyder väldigt mycket på att det inte är något annat än endometrios. Jag tänkte inte mer på det, förrän någon gång förra veckan, när jag plötsligt blev nyfiken på att veta mer om vad IBS egentligen är och varför gynekologen ''trodde det kunde vara IBS''. Så, jag googlade och ju mer jag läste, desto mer irriterad, ledsen och rent ut sagt förbannad blev jag! Hur kunde hon säga så?!
IBS innebär att man har känslig tarm och de vanligaste symtomen man får av IBS är:

• magont, som går över när man tömmer tarmen
• förstoppning eller diarré, ibland växlande mellan bägge

• att besvären ska ha förekommit under lite längre tid än vad en vanlig magsjuka brukar göra.

Ursäkta mig, men vad i h-lvete? Det är ju inte ens i närheten av det jag lider av! Varför förväxlas man med IBS?! Sjukdomarna liknar ju inte ens varandra!

Nu väntar jag spänt inför kommande operation... så att jag äntligen kan få min diagnos. Och förhoppningsvis en korrekt diagnos. Inte någon jäkla IBS!

Motorstopp och kanelbullar

Denna helgen har varit härlig! Blev en tur på stan i fredagskväll med sambon och några kompisar! Inte helt fel! Sov länge igår vilket var helt fantastiskt! Blev också en liten shoppingtur på stan där jag fyndade en kokbok och en fin tunika! Igår kväll blev en hemmakväll med mys och film. The social network! Rekommenderar den skarpt! Väldigt bra film!
Idag har jag övningskört manuellt för första gången (har tidigare bara kört automat)... det gick sådär. Haha! Ibland gick det bra och ibland riktigt uselt! Efter ett antal motorstopp slutade det i tårar så vi pausade med kanelbullar och varm choklad vid havet. Nya tag efter pausen, gick helt okej.
Nu ikväll ska jag titta på Solsidan och mest ta det lugnt! Kanske en varm kopp te?

Stark

Ja, jag tycker faktiskt att jag är stark.
För det händer så mycket.
Så mycket tunga grejer att ta itu med.
Och jag sköter det relativt snyggt.
En liten klapp på axeln..
Det var bara det jag ville.

Tid för operation

Ja, sedär... Idag kom det ''efterlängtade'' beskedet.
24 mars blir det operation.
Känns okej.
Lite nervöst...
Men det ska väl gå bra?

Vila i frid

Ett år har gått idag sedan du så hastigt lämnade oss, farfar.
Ett helt år. Det känns så overkligt.
Den sista av mina mor- och farföräldrar.
Det känns så ensamt.
17 år och varken mormor, morfar, farmor eller farfar.
Framförallt på högtiderna. Det är liksom så tomt. Knappt
någon som hälsar på.
Saknar er allihopa så mycket.
Samtidigt som jag skriver detta faller en tår sakta för min kind.

Vila i frid.

Jag längtar tills vi ses igen.