Ett år har gått idag sedan du så hastigt lämnade oss, farfar.
Ett helt år. Det känns så overkligt.
Den sista av mina mor- och farföräldrar.
Det känns så ensamt.
17 år och varken mormor, morfar, farmor eller farfar.
Framförallt på högtiderna. Det är liksom så tomt. Knappt
någon som hälsar på.
Saknar er allihopa så mycket.
Samtidigt som jag skriver detta faller en tår sakta för min kind.
Vila i frid.
Jag längtar tills vi ses igen.
Vad fint skrivet. Och så overkligt. Du är så ung och redan är dom borta. Men ni kommer säkerligen ses igen, jag tror man gör det!!
SvaraRaderaKram, jag tänker på dig lite extra idag!
Åh vet hur det känns :( den sista av mina far/morföräldrar dog när jag var 14 :(
SvaraRaderaTusen kramar.
/anna
Mia:
SvaraRaderaTack, vad snällt av dig.
Kram
Anna:
Ja, ush det är inte roligt. Man saknar dom så!
Kramar