Livet är en gåva. En gåva jag är glad jag fått. En gåva som är alldeles för värdefull för att bara kastas bort. Endometriosen har verkligen fått mig att öppna ögonen. Fått mig att försöka se positivt på livet. Försöka se möjligheterna i problemet, istället för problemet i möjligheten. Det finns så mycket viktigt här i livet, men jag tror att det är lätt att glömma det. Inte förrän det händer något drastiskt, en närstående går bort, eller som i mitt fall - blir diagnotiserad med en obotlig sjukdom, inte förrän något händer öppnar man ögonen.
Jag vet att vi alla gnäller. Det gnälls över att det är dåligt väder, att det är för varmt, att SD kom in i riksdagen eller att skjortan från Lindex var för liten. Det gör vi alla. Mer eller mindre! Men varför? Vad jag försöker säga med detta är att det finns mycket värre saker här i livet. Jobbigare saker som kan ske. Så, om man istället försöker se livet på ett lite positivare sätt, så blir nog livet också lite ljusare. Inte fan trodde jag för två år sedan när första anfallet kom att det var något jag skulle få leva med resten av livet. Hade jag vetat det då, hade jag nog gjort många saker annorlunda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar