Saknar mig själv

Jag saknar mig själv. Kan ju låta konstigt, jag är ju här?
Men den gamla jag. Den jag var för två år sedan. Innan jag
smått började stänga in mig mer och mer pga smärtor.
Jag saknar fyllan på kompisens student när man egentligen
var för liten.
Jag saknar alla galna grillkvällar vid stranden. Alla bus.
Brännbollskvällarna med gänget.
Att jag vågade vara jag.
Vild, full och galen.
Det var fan jävligt kul.
Allt är väl självklart en fråga om mognad också, att det kanske inte
är lika roligt och spännande att dricka den där ölen för mycket nu,
men ändå.
Jag är så annorlunda. Så gammal på något sätt. Lite för mogen.
17 bast och värsta soffpotatisen. Nja, kanske inte - men hej vad livat
det var förr.
Jävla sjukdom. Jävla jag. Jävla mage. Varför? Varför? Varför?
Är så trött. Så sliten. Så nere. Så ensam. Så liten. Så ängslig.
Vill vara som alla andra. Orka som alla andra.
På min 18 års dag, då jävlar smäller det. Wooh! Det lär bli
c r a z y.