En dagbok

Jag tycker att det känns så himla bra att kunna ha bloggen att vända mig till. Det är precis som att skriva dagbok, fast mer ''modernt''. Jag har alltid så himla mycket tankar och funderingar och då är det så skönt att kunna släppa ut dom här. Självklart berättar jag ju inte allt, för vissa funderingar är så pass privata att jag inte vill att vem som helst ska kunna läsa om dom. Och jag tycker redan att det känns lite utlämnat att skriva här. Inte på ett negativt sätt. Men på ett sätt gör jag ju det. Jag vet ju inte vad ni andra tänker och tycker varje dag om saker och ting. Alla ni som läser.
Jag är glad att jag har så många läsare som jag faktiskt har varje dag, och att det finns dom som följer bloggen. Det är tacksamt och väldigt roligt. Då får man ändå en liten bekräftelse att det jag skriver är värt att läsa. Sen finns det ju självklart alltid dom som ska ha negativ kritik att komma med. Men er bryr jag mig inte om. Ni är så små personer själv & ni presenterar bara er själva när ni beter er.

Stort tack till alla ni som i alla fall tycker att jag gör något bra, och att det jag skriver är värt att läsa.