Idag har 9 år gått sedan min fina mormor lämnade oss så hastigt, endast 63 år gammal.
Om du hade levt idag skulle du fortfarande inte varit gammal, det är det som är svårast att acceptera.
Jag tänker ofta på dig. Drömmer mig bort att jag åker hem till dig, hjälper dig att städa och fikar. Fixar i trädgården och åker på shoppingturer. Mamma är så lik dig, mamma som också är en fantastisk kvinna, det hade varit så fint att ha er båda här.
Många tar det för givet att ha mormor och morfar vid liv att åka och äta hos, men så är det inte för mig, och det har aldrig varit, för enda sedan morfar dog när jag var bara 4 år, har jag vetat att jag kommer förlora er så småningom. Däremot var varken jag eller någon annan beredd på att du skulle lämna oss så tidigt. Det är orättvist. Jag minns när gammelmorfar, 103 år gammal sa, när du gick bort, att det var så orättvist, att han tyckte dom skulle tagit honom istället.
Jag önskar dig allt gott mormor, världens bästa mormor. Jag hoppas att du har det bra tillsammans med morfar. Att ni fick ses igen. Och att ni är lyckliga.
Jag hoppas också att vi ses en dag igen, så att vi kan göra allt det där jag drömmer om idag.
Vila i frid. Jag saknar dig så.
Skänker även en tanke till farmor som dog för 4 år sedan idag på grund av hemska cancern. Vi stod varandra inte alls lika nära, men trots det, var du min farmor och jag önskar även dig allt gott. Vila i frid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar