När man inte blir trodd, när man inte blir tagen på allvar, när folk tycker man överreagerar: ''Så ont kan det väl inte göra?'', när det bara är lite mensvärk, när allt det händer, gång på gång på gång, och dom man trodde man kunde lita på, sjukvården, inte hjälper en. Inte ger en den hjälp man behöver, har rätt till att få, och behöver, då sjunker självförtroendet till zero. Dessutom är man besviken på sin kropp. Kroppen som sviker en genom att inte funka korrekt. Varför min kropp? Man kan inte längre lita på sin kropp, man vågar inte längre lita på sin egen kropp. Självförtroendet försvinner. Det försvinner helt.
Att lida av endometrios är inte bara jobbigt fysiskt, det är även jobbigt psykiskt. Jag kan nästan tycka att den psykiska biten har varit jobbigast många gånger, och dessutom tar det lång tid att komma tillbaka psykiskt efter ett sånt nedslag.
Även om jag mår betydligt bättre idag än för ett år sedan, har jag väldigt svårt att komma tillbaka igen. Inte en chans att jag litar på min kropp. Varje gång jag står inför något jag ser fram emot finns alltid dom tråkiga, negativa tankarna som, ''tänk om jag måste ställa in...'' '' tänk om jag får ont när jag är där...'' och det är väldigt, väldigt jobbigt.
Det kommer dröja länge innan jag är tillbaka igen. Innan jag kan lita på min kropp igen. Men inte tänker jag ge upp, nejdå!
Och du, gör inte du det heller är du snäll.
Det blir bättre.
Ps. Du är inte ensam.
Och Ps. Du duger, precis som du är. Med eller utan endometrios.
Förstår precis vad du menar! Du ska få läsa min uppsats när den är klar (om du vill så klart)! Men den beskriver hur fler atjejer har upplevt just det som du skriver om under sina tonår! Det är skitjobb, extra jobbigt tror jag när man är tonåring!
SvaraRaderaStyrkekramar till dig! Kram kram/Emma
Känner så väl igen mig i det du skriver. Innan hade man bara ont och tänkte att det var normalt att det ska vara så, men nu så blir man så trött och vill bara få slippa smärtan. Snart har det gått 1 veckan sen opn och känner mig mycket bättre, har lite små ont i miniknutan som är kvar och allt ser ut att läka bra. Var igår på sjukhuset och fick min nedregleringsspruta som jag ska ta i 3 månader och sen ska vi få börja med IVF till hösten. Så nu slipper jag all smärta i sommar och endon svälter ut även det dom inte tog bort.. Vi får kämpa extra och för at må bra och räknar dagarna tills vi åker till solen i Medelhavet om 3 veckor.. Jippi!!!
SvaraRaderaMånga kramixar till dig!!!
Emma: Ja, det är klart att jag vill läsa den! Tack! Det låter jättebra! Kram kram
SvaraRaderaMagdalena:
Ja, så är det tyvärr. Man blir väldigt utmattad av smärtan, både psykiskt och fysiskt. Skönt att du känner dig bättre, tiden bara flyger iväg! Skönt att du slipper smärta i sommar och gud vad det låter härligt med 3 veckors semester i Medelhavet! Nu blev jag avundsjuk! ;)
Krya kyra krya!
Många kramar