Det känns hopplöst

Det är så tråkig. Det känns så hopplöst.
Jag mår inte så bra som jag hoppats efter operation och nya p-piller. Jag mår betydligt bättre, så helt illa är det väl inte, men jag hade hoppats på att må bra. Dom där kalla kramperna är jag fortfarande inte okej med. Jag vill inte ha det så hela livet.
Satt på cykeln igår på träningen och fick ont, så tänkte jag ''Ska det vara så här för evigt?'' Och så ska jag ha fest till helgen för min 18 års dag, så tänkte jag ''Tänk om jag blir sängliggande... måste ställa in, får ont på festen...'' Jag vill inte behöva tänka sådana tankar!!! Jag är trött på det nu... Jag vill må bra, fantastiskt, grymt.
Men det gör jag inte, och det är inte kul. Jag känner mig trött på detta nu. Men ändå är oron värst. Oron för om jag ska få ont. När jag ska få ont.
Ska som tur är träffa gynekologen på onsdag, och mötet leder förhoppningsvis till något bra. Vi hörs!