Träffade gynekologen för en uppföljning idag och det kändes väldigt bra. Inte riktigt lika bra kändes det på väg dit med tanke på att jag inte alls kände mig särskilt nöjd med hur jag mår. Jag har nog haft lite för höga förväntningar på hur pass bra jag skulle må efter så kort tid, men hur skulle jag kunna veta att det tar lång tid att repa sig?
Det är så skönt att prata med någon som förstår. Som på något sätt ändå vet hur det är. Det känns bättre nu, jag har fått förståelse för att det kommer dröja länge innan jag har repat mig helt. Det är nästan som att han känner mig bättre än vad jag känner mig själv angående vissa grejer. Allting känns så självklart när han berättar och förklarar, även om jag någonstans långt där inne ändå vet vissa grejer redan.
Ett annat steg i rätt riktigt, utan att jag själv tänkte på det, var idag när han sa angående att jag glömt fylla i mina smärttabeller ett par veckor nu, att det är ju bra. Bra? Varför är det bra? tänkte jag. Men så förklarade han att innan var jag så fokuserad på sjukdomen, hur allt skulle bli, orolig för allt möjligt osv. men att jag nu så smått börjar glömma grejer tyder på att jag faktiskt tänker på lite andra saker än sjukdomen också. Och det är ju sant. Och bra.
Så när jag gick där ifrån idag kände jag mig nöjd. Nöjd med mig själv. Och så insåg jag väl också att jag inte alls, som jag trodde jag hade, har börjat acceptera sjukdomen och min kropp, men att jag väl ska försöka göra det sakta men säkert.
Återträff blir igen om lite drygt två månader. Fram tills dess fortsätter jag behandla med Mercilon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar