Vad är det med er svenskar och framförallt helsingborgare... Varför hälsar ni aldrig?! Varför är ni så förbannat tjuriga? Förstår ni inte hur mycket ett ''hej'' kan betyda när man går förbi varandra? Eller i alla fall ett leende? Är det verkligen så svårt? Jag blir faktiskt både ledsen och nästan lite förbannad när man passerar grannar eller personer i området där man bor och dom ser inte ens på en? Är det för mycket begärt?!
Och så åker man ett antal mil och hamnar i England, där ALLA hälsar. Oavsett var man är. Är man mitt inne i centrum hälsar folk, är man på väg hem från krogen mitt i natten och man möter en person ute och rastar hunden får man alltid en hälsning och till och med ett ''hoppas du haft en trevlig kväll, kom hem säkert.'' Och då är man inte ens från samma land?!
Jag kan känna att det på sätt och vis är sårande när jag går och ler och säger hej när man passerar någon, och man får varken hej eller ett leende tillbaka... Jag tycker det är jättekonstig. Jag ser det som en självklarhet, åtminstone i hemma omkring. Men tydligen inte... Och nu har jag gett det så många försök att jag faktiskt slutar. Jag tänker inte hälsa längre. (Åååh, vilken förlust, visst?) Nej, kanske inte men jag försökte ändra personers inställning till att hälsa men det gick tyvärr inte, så jag ger upp.
Trist...
Jag vet inte, vad tycker ni? Det hade varit roligt att höra era åsikter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar