Brev

Hej!
Jag vet att allt ibland känns skit. Att du är arg, ledsen och förtvivlad över allt här i världen. Du är en orolig själ. En väldigt orolig sådan. Som kanske tänker lite väl mycket ibland. Men det är okej. För det är sån du är. En stark personlighet med mycket känslor och funderingar. Ibland har du lite svårt att vara tyst och inte blanda dig i saker som egentligen inte har med dig att göra, men det är ingen fara, det skadar ju ingen.
Jag vet att det har varit några tuffa år vi gått igenom nu dom senaste åren. Folk har klämt och känt på oss, förnedrat oss och inte trott på oss. Inte tyckt att vi var något att ta på allvar. Jag vet att du har hatat mig. Hatat mig så oerhört. Velat byta ut mig. Men vi fixade det tillsammans. Vi har kämpat. Du har kämpat, in i det sista. Jag vill inte göra dig något illa, men jag kan inte rå för det här. Inte rå för hur allting blivit. Jag vill och hoppas att du snart ska börja acceptera mig så smått. Lite i taget. Men ändå acceptera mig. För du har bara mig. Du får inga fler. Bara mig. Även om du gillar det eller inte. Men vi duger. Både utseendemässigt, personligheten och insidan. Jag är kanske inte fullt duglig i alla situationer, men vi duger.
Jag vill att du ska vara stolt över oss. För jag är ändå stolt över dig. Över att vi klarade det tillsammans.
Jag hoppas att vi en dag ska slippa det här, oron och smärtan, för det förtjänar vi. Vi förtjänar att ha roligt.
Och du, du behöver inte oroa dig för att du skadar mig, för jag säger ifrån om jag inte fixar det. Som igår på studsmattan till exempel. Jag visade att jag är inte redo för hopp och studs. Jag hoppas det är okej.
Snälla, acceptera mig. För det blir bra. Till sist.
Förlåt.

/ Din kropp