Sambon har somnat. Jag ligger åter en kväll vaken och fylld av tankar och oro. Jag lyssnar. Jag kan höra några bilar långt bort. Stadens brus. Sovrumsdörren står öppen och ett litet ljus från en gatulykta fyller rummet. Katten är ute i köket och nosar i matskålen hör jag.
Jag har en brännande känsla i magen. Och så känner jag mig konstant kissnödig. Men värst av allt är ångesten.
Jag är hungrig verkar det som. Magen kurrar. Men klockan är över midnatt så jag går då inte för att äta något. Jag får somna hungrig, nojjig och spridd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar