Igår skulle det vara fest. Allsvensk premiär. Solen lös och Helsingborg visade sig från sin bästa sida - trodde jag. Helsingborgs IF skulle spela mot Djurgården.
Jag hade inte köpt biljett då jag ansåg jag behövde pengarna till annat, men annars tycker jag det är kul ibland. Att heja fram sitt lag.
Jag satt på bussen hem till pappa igår när jag slogs av nyheten. Matchen avbruten pga supportrar som sprungit in på plan. Trams, tänkte jag. Kort där efter läser jag att matchen inte kommer att spelas vidare. Nämen vafan? Vad är det nu som hänt?
Helsingborg är vandaliserat. Krogar har blivit förstörda och oskyldiga människor hotade. Det har varit slagsmål innan matchen, misshandel. En man förd till sjukhus med allvarliga skallskador. Hans liv gick inte att rädda. En avliden och många svårt misshandlade. En 43-årig 4-barns pappa misshandlad till döds. En supporter som skulle se matchen och heja fram sitt favoritlag. Han kommer inte hem igen. Pappa kommer inte hem. Jag ryser. Hur fan säger man det till sina barn? Hur går man vidare?
Vad har hänt med fotbollen? Det som skulle vara glädje och fest slutade istället i sorg och tragedi.
Det är dags att vi gör någonting nu. Fotboll ska inte handla om liv och död.
Jag brukar vara stolt helsingborgare. Jag minns en tröja jag hade för några år sedan: "Helsingborgare för fan." Stolt. Idag skämms jag över att vara helsingborgare. Fyfan.
#deträckernu
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar