Av jord är du kommen och jord skall du åter varda

Jag fryser. Ligger på soffan med en ljudbok på. Mia Skäringer - Dyngkåt och hur helig som helst. Det är Mia själv som läser. Hon är så jävla skön. Lever sitt egna lilla liv. I nuet liksom. 

Det skulle jag också vilja göra. Leva i nuet. Ta vara på dagen. "Carpe Diem" som det så klyschigt heter. Men fan vad skönt det vore. Att uppskatta nuet istället för att gå miste om det. För innan man vet ordet av är det en ny dag, och morgondagen har passerat. Det kommer aldrig att bli imorgon igen. Och medan det sker var jag för upptagen med att planera hela mitt liv. 

Vad ska vi äta till middag?

Kan jag klämma in ett träningspass i veckan?

Vem ska handla mat? Och när?

Var ska vi hålla semester till sommaren? Ska vi kanske hyra en lökig husvagn och köra Sverige runt? Eller ska vi hålla högre klass och åka utomlands i tre veckor, bränna oss och dricka paraplydrinkar?

Vad ska jag köpa i julklapp? Och till vem? Vad ska jag själv önska mig?

Vad ska jag jobba med? Ska jag utbilda mig? Till vad och när passar det bäst? Hur många ungar ska vi ha? Och var ska vi bo? Ska vi ha en Volvo eller en Saab. En Golden eller en labbe? 

Och under tiden som man är upptagen med att planera hela sitt liv, så passerar livet istället. 

Man borde stanna upp oftare och ta några djupa andetag. Insupa nuet och njuta av att man får leva. Njuta av allt det fina som omger en. 

För en dag ska vi alla dö. Vi vet inte när, bara att. Av jord är du kommen och jord skall du åter varda. 

Måste sluta tänka. Sluta oroa och nojja.