Jag tänker på min älskade mormor. Vilken fantastisk kvinna. Jag kommer ihåg precis på pricken hur hon luktade och hur hon skrattade. Jag minns en specifik gång när min mormor försökte hoppa "hopplasteg" och hon skrattade så ärligt och högt. Direkt från hjärtat.
Och så tänker jag på sista gången jag träffade min farfar. Det måste vara den enda gången vi verkligen satt ner och pratade. Han berättade om sina upplevelser om första och andra världskriget. Och så sa han alltid "jens" till jeans.
Jag hoppas ni alla har det bra. Jag saknar er såå <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar