Märker hur vi kommer närmare och närmare förlossningen och inser att jag nog är ganska rädd ändå. Vaknar flera gånger varje natt och ligger och vänder och vrider mig med tusen tankar surrandes i huvudet. Jag är rädd för att eventuellt behöva göra vändningsförsök, jag är rädd för att kanske behöva bli snittad. Jag är rädd för att något ska gå fel och jag är helt uppjagad när jag tänker på tiden efter förlossningen; ska jag ta hand om ett barn?! "Tänk om det blir si, tänk om det blir så..." Vad har vi gett oss in på, ;-)
Jag får helt enkelt försöka att inte ta ut någonting i förskott och inte ha för höga förväntningar på förlossningen då jag ändå inte kan påverka hur det kommer bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar