Nu har jag bytt medicin (igen) för att Proveran tyvärr inte funkade så bra som jag hoppats. Har ändå haft ganska ont samt mellanblödningar ganska ofta. Så nu har jag fått den omtalade nässprayen Synarela plus att jag ska ta Activelle för att ändå få i mig lite östrogen. Jag fortsätter dessutom med mina antidepressiva Citalopram. Mamma och pappa tycker det är jobbigt och är oroliga... Vet inte riktigt vad jag ska säga till dom i och med att jag faktiskt inte själv vet så mycket nu. Ex. Hur påverkar detta mig om 5 år? Vet man det? Vad gör vi om inte detta funkar?
Lite trist, men tyvärr sant.
Har också bett om att få träffa en dietist pga min viktökning när jag hade Provera. Jag vill ju gärna komma i min balklänning även i maj när det är dags!
Ikväll ska jag gå ut tillsammans med min underbara pojkvän och äta lite god mat! Vi firar inget särskilt, kände bara för att gå ut och umgås :-)
Hejsan!
SvaraRaderaJag är en tjej på snart tjugo år, som haft diagnosen Endometrios i 1½ år nu. Jag går just nu på Provera behandlingen för andra gången, och kombinerar det med Citalopram. Kikade in i din blogg och blev väldigt intresserad.
Man känner sig lite ensam om detta, men bloggar numera mycket om hur det är med Endometrios i hopp om att komma i kontakt med andra bland annat.
Kika gärna in i min blogg om du är intresserad. :)
Jag har alltid haft viktproblem, men det blev värre med Proveran. Nu försöker jag komma igång för att gå ner i vikt, men det är svårt mitt uppe i behandlingen. :o
Hej ISabella
RaderaJag vill gärna läsa din blogg. Har själv blivit diagnostiserad med Endometros för 4-5 år sedan och håller med dig, man känner sig ensam.
Länka gärna din adress!
Hej! Har nyligen fått min diagnos för endometrios. Tufft besked&en helomvändning i livet! Kommer smärtorna alltid finnas där? Kram Ida
SvaraRaderaIsabella: Hej! Kul att du hittat hit! Desto tråkigare att även du har denna hemska sjukdom. Hur tycker du att Proveran funkar för dig, förutom dina viktproblem? Jag hade supermycket besvär så den funkade inte alls bra på mig. Ska kika in i din blogg!
SvaraRaderaIda: Hej! Ush vad tråkigt, beklagar! Alltid tufft när man får beskedet, men jag tyckte ändå att det kändes ganska skönt. Diagnosen kändes ändå någonstans lite bättre än ovissheten.
Ang smärtorna, så kan jag tyvärr inte svara på det. Det är högst individuellt! Vissa blir bra av behandlingar, andra av en graviditet (Observera att en graviditet inte botar/lindrar sjukdomem, vissa blir bra av det, men minst lika många är precis som tidigare, andra tyvärr sämre. Du kommer, om du inte stött på detta påstående tidigare, att göra det. Kom då ihåg: MYT!)
Förhoppningsvis slipper man ju ha ont för resten av livet, men som sagt - individuellt. Det finns kvinnor som blivit bra efter klimakteriet också. Däremot hoppas och tror jag att du kommer hitta en medicin som hjälper dig mot dina smärtor, så att dom åtminstone blir väldigt få. Vad har du för behandling nu?
Sköt om dig
Memme