Ibland blir jag arg på min sjukdom. På min kropp. När jag inte klarar av samma tempo som kompisarna i min egen ålder. Man går miste om fester och annat kul. Jag måste ha mina timmars sömn och om jag inte får det kan jag inte vara med. Men så igår gav jag f-n i allt med vad den här sjukdomen innebär och slog på stort. I ett desperat försök att för en gångs skull känna mig som "vem som helst" blev det ett antal mojitos och annat gott för mycket, så man mår som man förtjänar idag.
Vilken kväll...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar