Fan, att ingen fattar. Att inte en jävel någonsin kan fatta att med kronisk smärta kan jag inte alltid ligga på topp. Det är omöjligt. "Är du sur?" - nej, jag är inte sur. Inte ens lite faktiskt, men prova själv leva med detta då så ska vi se om du pallar ligga på topp vareviga jävla dag... Det är fan inte så lätt.
Gyn ringde i alla fall idag, så blev jag satt på tyngre behandling, Provera. Vi får väl se...
Det är en helt otroligt jobbig och helt felaktig kommentar.... suck...att folk ens säger så... Nej, man är inte sur, man är bara väldigt, väldigt less på att ha ont 24 timmar om dygnet. Och då blir det precis som du säger, man orkar inte vara på topp jämt.
SvaraRaderaÄr det P-sprutorna du ska få? Mina hette DepoProvera. Jag har tagit dom en gång i månaden unegfär i ett års tid, men slutat nu och gått övet till Visann. (Som jag gör ett uppehåll i just nu men det är en annan historia, ska börja med dom igen). Sen tror jag att det finns i tabletter också, men det har jag inte testat. Dom gjorde i alla fall att jag hamna i klimakteriet och till slut upphörde mensen. Så jag har inte blödit på ca 5 månader nu. (Fast har fortfarande ont). Men jag tycker det är jättebra att du testar.
Håll ut, det blir bättre, fast det är jäkligt svårt att tänka när man är inne i en svacka.
Kram Mia
Skönt att någon förstår i alla fall! Tack.
SvaraRaderaNej, jag ska äta provera i tablettform. Oj okej, gör jag också det då, hamnar i klimakteriet?
Tack för din värmande kommentar. Sköt om dig!
Memme
Hej!
SvaraRaderaJag vet faktiskt inte. Fråga din läkare. Jag tror att det kanske beror på hur stor dosen är. Sen äter man vissa olika hormoner för olika syften, en del äter för att verkligen slippa mensen (alltså hamna i "falskt" klimakterie) och en del "bara" för att den ska bli lite mindre. En del mår okej trots att dom blöder, medan andra (som jag) mår för jäkligt trots att jag inte blödit på länge. Jag vet också att om man tar sprutorna och mensen upphört, så kan det ta lång tid innan den kommer tillbaka, allt från några månader upp till ett år. Kan vara bra att ha i bakhuvudet när du ska skaffa barn. (Inte nu kanske, men om du skulle råka ta dom i framtiden) ;)
Det är vansinnigt skönt att slippa mensen i alla fall, trots att det inte hjälpt i mitt fall. Ska in och opereras igen om två månader. Jag hoppas det hjälper dig, verkligen. Du är så ung och gå runt och ha så ont är inte bra.
Lycka till och många kramar!!
Hoppas verkligen att den nya medicinen fungerar på dig! Får du någon smärtlindrig alls? Ja visst är det frustrerande att ingen fattar hur det är att ha kronisk värk? Det är omöjligt att vara glad och pigg när man har så ont...det är hemskt. Jag ligger just nu i soffan med hemsk magont (har precis fått mens, efter 2 veckor med endovärk pga ägglossning) att jag inte vill åka och jobba. Hemska hemska sjukdom. Tänker på dig och skickar dig en kram.
SvaraRaderaHej Mia!
SvaraRaderaAha okej, ja tanken är väl att jag ska slippa mensen för den är inte att leka med. Så, vi får väl se om dom här hjälper.
Jobbigt med operation igen, hoppas det går bra!
Ja, det där med att vara ung och lida av den här sjukdomen känns sådär, jag jämför mig mycket med andra, att dom flesta orkar mer än jag, och under resans lopp, för att fastställa en diagnos, har jag mognat något så ofantligt så jag känner mig som typ 30 år i huvudet - och det kanske inte är så roligt att umgås med en ''30-åring'' när de andra är 18, om du förstår mig?
Lycka till själv! Kramar / Memme
Hej Sandra! Något strular med mitt bloggkonto, därför jag skriver som Anonym men det är jag, Memme.
SvaraRaderaNja, smärtlindring har jag väl inte fått. Hade ett recept på diklofenak liggandes sedan min operation så det skrev jag ut när det var som jävligast och så har jag kombinerat det med vanliga smärtlindrande från apoteket.
Ush det låter hemskt... Krya krya på dig! Hoppas att du snart blir bättre.
Kramar / Memme
Jag förstår precis. Man växer och mognar när man är med om såna här saker. Hoppas verkligen att det går bra för dig nu, med dom nya tabletterna. Även om det käns tröstlöst emellanåt, sluta aldrig att prova nya mediciner. Tillslut hittar man kanske någon som funkar. Även om det är segt...
SvaraRaderaSen pratade jag med en vän och vi sa båda att vi hela tiden jämför oss själva med hur vi var förut, när vi var friska. Och det är nog det mest förödande man kan göra. Precis som du jämför dig med dina friska kompisar. Det går ju liksom inte. Man måste börja jämföra sig med den man är idag, vilka framsteg och vad man orkar idag, men sjukdomen i kroppen. Inte lätt, jag vet, och jag är absolut inte där själv. Jag jämför mig som sjutton hela tiden, även om jag jobbar på det. Det är synd om dom inte förstår, för det skulle vara så mycket enklare då.
Stor kram och kämpa på!!
Man gör ju det, tyvärr. För det är faktiskt tyvärr. Det känns som att jag missade hela tonåren. Att jag gick från barn till vuxen i ett. Jag känner mig så förbannat tråkig för att jag inte alltid har dom ballaste, coolaste, urflippade festerna att berätta om, för att jag inte tycker sånt som jag borde tycka är roligt och som andra i min ålder tycker är roligt, är roligt. Känner mig urtrist... Självklart gör jag mig själv en jäv*a otjänst genom att jämföra, det vet jag, men jag kan bara inte låta bli.
SvaraRaderaNej, det där med att tröttna på medicin, det är nog rätt lätt hänt, för att man inte riktigt tror att det finns något som kommer att hjälpa ändå, men vi får se hur det blir med Provera nu.
Jag ska försöka bli bättre på att sluta jämföra, självklart ska man göra som du säger - jämföra med sig själv: var var jag och var är jag nu?
Tack Mia, kämpa på du med!
Kramar