Älskade E

Ligger i skrivande stund och tittar på min vackra, underbara, älskade son som somnat bredvid mig på soffan. Tänk, på söndag blir han 2 (!) månader... Hej vad tiden går. 

Tänker på hur lyckligt lottad jag är som har fått min älskade E. Sedan jag i mars 2011 fick min diagnos, har min största oro varit att jag inte ska kunna få barn, det har legat som ett stort svart moln över mig i många år och det har varit en ständig oro. Jag har till och med gått till psykolog och pratat om det, för jag har varit så jäkla rädd. 

Men, han är här. De allra finaste och allra bästa som nånsin hänt mig. Overkligt...