Haft en skön, ledig dag idag. Vaknade redan vid 8 och kände mig utvilad. Käkade frukost på ett hotell här i stan med bästa Johanna och efter det blev det stranden hela dagen! Hoppas man fått lite färg idag - men oavsett så har det varit fantastiskt skönt att få va ledig och bara lata sig!
Hej!
SvaraRaderaÄr en tjej på snart 20 år. Läste din intervju i Veckorevyn i veckan. Funderar på detta med endometrios. Jag har alltid haft ont vid mens, det är ju vanligt ju. Men i 9:an blev det smått värre. Men 2011, höstterminen, första året i gymnasiet blev det allt värre, tillslut fick jag ett sånt "anfall" som du pratar om, jag kräks inte, men jag kan ligga helt utslagen 1-2 dagar av smärta, jag har utskrivna tabletter, jag tar 12 stycken varje dag men det hjälper inte. Det känns som att nån hugger mig med massa knivar rakt i magen om och om igen, när det är som värsta vet jag inte vart jag ska ta vägen, jag kan varken skrika eller gråta. Det har gått så långt att jag har svimmat ett par gånger. Ibland ligger jag och skriker och gråter i fosterställning och tänker "varför i helvete skulle just jag ha så här ont!?".
Hade mitt senaste "anfall" tidigare i år, jag var då i skolan, min lärare fick titta till mig två gånger, andra gången var det så för jävligt att jag satt och grät, hyperventilerade, skakade och kallsvettades, hon höll min hand och försökte lugna ner mig, fick panik eftersom det var längesen jag hade så jäkla ont att jag faktiskt grät, hon sa direkt "nä, nu tar vi dig till akuten!", en kompis och hennes kille fick köra mig. Väl där hände det INGENTING, jag fick en tid hos gynekologen och sen vart jag hemskickad.
Hade åkt in en gång akut 2012 också, det var första gången. Men ingen hjälp får man ju. När jag kom till gynekologen sen fick jag prata och sen gjordes en undersökning, läkaren sa "allt är normalt, det ser jättebra ut! ingen endometrios här inte". Vad jag har läst och hört så går det inte att se endo via ultraljud, men däremot cystor och liknande.
Nu 3 år efter, efter att ha läst om dig och massa andra så inser jag att jag verkligen inte kan ha det så här. Men ingen här är villig att hjälpa mig. Jag vill göra en operation, hellre det och veta, jag skiter fan i om det är endo eller inte, är det det så känner jag lättnad, är det inte det, ja, då får jag vackert finna mig i det, men jag slipper gå ovetande. Men va ska jag göra när ingen vill hjälpa? Vet inte vart jag ska ta vägen snart.
Hej!
RaderaVad ledsen jag blir av att höra hur du blivit behandlad av vården. Man känner sig så utlämnad och liten. Magkänslan säger att något är fel, men utbildad personal påstår att allt är bra.
Efter vad du berättar om vad du gått igenom låter det ändå som att det finns en risk att det är endometrios du tyvärr har. Du måste fortsätta stå på dig och inte ge dig förrän du fått träffa en bra gynekolog som tar dig på allvar. Lyssnar h*n inte - byt! Det finns olika endometriosgrupper på Facebook där folk kanske kan rekommendera någon bra gyn i närheten av var du bor, även familjeliv.se har olika forumtrådar om endometrios, kanske kan du lägga en kommentar och be om tips där?
Och visst är det så som du säger, att endometrios inte går att utesluta bara för att man inte ser något på ultraljud. Det krävs en Laparskopi, titthålsoperation, för att vara helt säker.
Lycka till och var stark!
/ M