Vi bestämde oss för att jag skulle sluta med behandling i höstas, då gick jag och fick enanton depot sprutor var 3:e vecka, en tuff behandling som sätter en i ett kemiskt klimakterium, men också en av de behandlingar som funkat bäst för mig.
Det var ganska tungt att vara utan behandling då det var många år sedan sist. Jag hade mycket molvärk och mådde lite sisådär. Slutade även med mina anti-depressiva som jag trodde "inte gjorde någon skillnad ändå." Tji fick jag när jag totalt deppade ner mig och gick i pyjamas hela dagarna.
Men så blev jag äntligen gravid någon gång i mars! Märkte direkt, redan i vecka 4-5, att något hade hänt i kroppen, det var bara en sån känsla: jag måste va gravid! Så vi gjorde ett test som var positivt. Sen kommande vecka gjorde jag 2 eller 3 till för att det sjönk liksom inte in, även om jag till min sambo sa: vad var det jag sa?! Jag visste det.
Lyckan var total även om det kändes overkligt.
Och så blev jag dålig - superdålig. Fy f** vad ont jag hade. Inlagd på sjukhuset med morfin i en hel vecka, mådde pyton. Tänkte att: jaha, där sket det sig. Jag trodde jag hade fått utomkvedshavandeskap eller något. Var helt säker på att något var fel iallafall.
Ultraljud visade motsatsen - allt såg bra ut. En 5 mm liten myra med ett litet, litet tickande hjärta poppade upp på skärmen. Mäktigt.
Sen fick jag åka hem, fortsatte med morfintabletter hemma i ca 3 veckor pga att jag fortfarande hade så pass ont. Läkarna tror att smärtan beror på alla hormonförändringar i kroppen, att min endometrios reagerar så starkt på en graviditet.
Men nu - ett par månader senare mår jag bra. Jag hade några veckor i början där jag var såååååå trött, nästan medvetslös och mådde illa, men annars funkar det bra. Lite molvärk emellanåt - vilket sägs vara vanligt för alla kvinnor, med eller utan endometrios. Och så funderar jag på om jag redan kanske börjat få foglossningar? Svårt att veta när man inte vet hur foglossning känns.
Vi är iallafall väldigt lyckliga - precis som våra familjer. Och aldrig någonsin har vi längtat så efter vintern! :D
Gratulerar Memme. Så kul för er.
SvaraRaderaLite sådär från en som varit där: ligamentsmärtor kan du få och det kan göra ont som tusan. Det kommer av att magen växer och att endon finns. Det är inget farligt men som sagt, kan göra skitont.
Lycka till!
Suzanne i Malmö
Grattis Memme! Vad roligt att höra!
SvaraRaderaTrots att jag och min man fortfarande kämpar för att få barn, blir jag så glad av att höra solskenshistorier. Det ger mig hopp om att vi också kommer att lyckas.
Stort grattis igen!
Kram
/Hedwig
Hej Memme,
SvaraRaderaFörst och främst stort grattis till graviditeten! Jag är glad att höra att du lyckats bli gravid trots endometriosen, för jag lider själv av endometrios. Jag fick diagnosen för några dagar sedan och har varit så fruktansvärt ledsen över att veta att min fertilitet är påverkad av den hemska åkomma. Jag hörde talas om endometrios först 2011 av en kollega och började då läsa på om det på nätet. Ju mer jag läste om det desto mer övertygad blev jag att det var endometrios jag hade. I den vevan försökte jag och min dåvarande pojkvän få barn, vi hade inte lyckats naturligt så vi försökte med ivf. Jag frågade läkarna vi träffade då, men de verkade inte veta så mycket om det och sa att om det var det jag hade så finns det inte så mycket att göra åt det… Vi lyckades inte bli gravida med ivf och jag gjorde slut (av andra anledningar). För ett par månader sedan fick jag väldigt ont hela två veckor innan mensen kom och det fortsatte av och till, vilket var ovanligt för mig. För mig har endometriosen resulterat i starka mensmärtor med start 1-2 dagar innan mensen tills mensen tar slut, det verkar vara annorlunda från hur dina smärtor är. Jag gick därför till en ny läkare och undersökte mig och det visade sig då att jag har en chokladcysta på vardera äggstock och endometrios. Läkaren ordinerade p-spruta som hon sa ska minska problemen med endometrios (vet dock inte hur det fungerar exakt för hon har inte förklarat) så jag har nu tagit en sådan. Hon sa däremot att det kan vara bra att ta preventiv medel ett tag innan man försöker bli gravid. Så det är planen. Min största skräck nu är att jag inte ska kunna bli gravid alls… Får jag fråga om ni försökt länge innan ni lyckades bli gravida? Jag har läst i dagar på nätet för att försöka få mer information om allting, men har inte lyckats hitta all information som jag vill ha. Jag ber om ursäkt för den långa utläggningen och hoppas att min fråga inte är stötande.
Bästa hälsningar/Pookie