Tänk vilken fantastisk dag det blev ändå. När reportern ringde igår och berättade att de skulle sända "mitt" inslag idag fick jag lite smått panik. Sedan de var här och spelade in för ett par veckor sedan har jag gått med lite ångest och kritiserat mig själv att det säkert inte skulle bli bra och jag skulle säkert både se tjock ut och prata konstigt. Och så kom inslaget. Jag vågade knappt trycka på PLAY, och halvblundade genom inslaget första gången jag såg det.
Och sen vällde det in komplimanger. Jösses! Tänk om man kunde se sig själv som andra gör, och inte vara så jäkla hård och elak mot sig själv. Det hade varit lättare! Men så är inte fallet, däremot har komplimangerna och feedbacken värmt jättemycket och det känns som att jag, tack vare alla fina ord, skulle orka ställa upp på liknande grejer igen. Så TACK alla för era fina, värmande ord. Det betyder så otroligt mycket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar