Fortfarande här!

Hej kära läsare, nu var det längesedan jag skrev. Jag vill egentligen bara berätta att jag fortfarande är här, läser era kommentarer och svarar så fort jag får chansen.

Det har varit en turbulent tid sedan sonen föddes. Jag har haft en svår förlossningsdepression som jag äntligen lyckats komma ur. Jag tänkte att jag skulle skriva om detta när jag orkar. Och sen har det såklart varit hektiskt. Vi blev föräldrar med allt vad det innebär och så har vi flyttat. Allt detta samtidigt som jag var deprimerad. Nu är jag dock "ute på andra sidan"  igen och hela livet känns lättare. Jag har lärt mig oerhört mycket av det senaste året,  både om livet och om mig själv. Jag känner en stor tacksamhet för livet och jag ser ljust på framtiden.

Smärtmässigt har jag varit relativt skonad
Endon börjar dock göra sig mer och mer påmind, så vi får helt enkelt se vart detta bär. Än så länge är det hanterbart!

Hörs!