Torsdag

Idag är jag jäkligt förbannad. Jag är arg på min sjukdom. Jag är arg för att jag tvingas gå och ta en spruta var 22-26 dag för att funka normalt. Jag är arg för att det är jag och pensionärerna som går dit och jag är arg för att jag alltid får höra ''du som är så ung...''
Jag är arg för att jag ibland känner mig som ett experiment när praktikanterna nervöst sticker mig och flåsar mig i ansiktet och att jag två veckor senare fortfarande är lilagul av sticket.
Jag är arg för att jag måste ta mina citalopram för att fungera någorlunda normalt. Om jag slarvar blir jag knäpp.

Alla dessa tankar for runt i huvudet idag när jag väntade på bussen efter sprutan. Tårarna började sakta tränga sig fram bakom ögonen, och så dök bussen upp en bit bort.
Samla dig. Samla dig som du alltid gör.