Hej! Jag ber om ursäkt att jag bloggar så sällan nu för tiden, men bloggen ska ju främst handla om min sjukdom och med tanke på att det inte händer lika mycket kring den nu har jag valt att blogga lite mer sällan istället för annars finns nog en risk att bloggen bara blir en vardagsblogg med "dagens outfit" och liknande.
På senare tid har allt pendlat lite. Ena veckan är det bra, sen kan det vända och jag får ont ett par dagar. Nyligen har jag haft ont och kramper i ca. 3 veckors tid. Detta verkar dock vara på väg att lägga sig nu, hoppas det!
Jag har lärt mig lite mer om att leva med sjukdomen nu, hur jag ska hantera smärtan samt att försöka att inte bli så ledsen när jag får ont, för det ger mig inget bra. Så numera biter jag ihop och försöker göra det bästa av situationen.
Begärde ut min sjukjournal här om veckan och för ett par dagar sedan kom den. En salig röra av konstiga ord så jag begrep nog inte mer än knappt hälften. Dock ser man så tydligt hur handfallna alla läkare som undersökt mig varit under dom två åren jag sökte vård, mer eller mindre varannan månad. Dom hade ingen aning! Inte någon aning alls... Man undrar nästan vem det är mest synd om: mig som råkat ut för dessa inkompetenta läkare, eller dom som är så otroligt dåliga på sitt yrke, det dom utbildat sig till i flera år och tror dom är duktiga på?
Hoppas allt är bra med er i alla fall! Jag finns fortfarande alltid till hands för stöd eller frågor. Jag kollar nämligen bloggen med jämna mellanrum även fast jag inte skriver så ofta!
Kram på er!
Hej!
SvaraRaderaSkönt att de finns någon att samtala med som befinner sig i samma situation! Jo ja har sen förra året fått diagnosen endometrios och skulle vilja ha min journal men då ja träffar flera olika läkare och på olika sjukhus så undrar jag om man måste ringa alla sjukhus eller är journalen sammanställd?
Sen så tänkte ja på vad du får för behandling?
Ha så fint kramen!
Hej!
SvaraRaderaVisst är det så!
Ush vad trist, ännu en :/ jag ringde till Lasarettet här i min stad så fick jag ett nr till journalarkivet så beställde jag där ifrån. Läkarbesöken från sjukhuset är nog dom enda som var med så om du besöker en ex. vårdcentral får du nog fråga om det när du ringer.
Jag äter mercilon utan uppehåll för sockerpiller för att minska antalet menstruationer per år. Själv då? Ha det bra :)
Kram
Har hört att sjukdomen inte är så ovanlig? Och att en ganska stor del av sveriges kvinnor kan ha den, kanske därför många läkare inte tar det på allvar? Jag menar, kan kanske jämföras med en folksjukdom?
SvaraRaderaJa, du har helt rätt. Man skulle kunna likna sjukdomen med en folksjukdom av den anledning att det är väldigt många kvinnor som lider av den. Däremot tror jag inte att det är så att läkarna känner till sjukdomen men inte tar en på allvar pga. att det är en vanligare sjukdom, snarare tvärtom - jag tror det hela beror på dålig kunskap och ointresse. Detta tror jag med tanke på att alla läkare bokstavligen stod helt handfallna alla de gånger jag sökte vård och att det dessutom krävs ett jäkla intresse för människor, för att hjälpa och för sitt yrke för att hjälpa en patient som lider av endometrios för att det tar tid, hela processen är lång.
SvaraRaderaHej hopp!
SvaraRaderaJa fick träffa en jäkla massa läkare i 2 å ett halvt år innan en helt vanlig husläkare (som inte va min) reagerade på att ja hade urinvägsinfektion för tredje gången på ett halv år!Sen när ja väl fått diagnosen får ja höra av min läkare på DS att de finns dom som har det värre!Ja grymt besviken på svenksa vården...Har iaf hittat den rätta medicinen en nässpray som heter Synarel å de verkar fungera bra hitills:)
Hej!
SvaraRaderaJa, det är absolut inte ovanligt. Man kan säga att du sökt hjälp i väldigt kort tid, även om det självklart egentligen är jättelång tid, men det vanligaste är att man söker i ca 5-10 år innan man får en diagnos så på så sätt skulle man ju kunna säga att vi båda haft tur..
Skönt att du fått en diagnos nu i alla fall och att du har medicin som hjälper!
Hur känner du kring sjukdomen i övrigt, är du mycket ledsen osv? Du behöver självklart inte svara om du tycker det känns för privat! Men tack för att du tittade in, du är alltid välkommen tillbaka :)
Hej!Har inga problem att dela med mig,vi kan ju hjälpa varandra!I början var ja väldigt fixerad kring att man får det svårare att bli gravid eller att man blir ofrivilligt barnlös och då var ja väldigt deppig å allt i mitt liv var negativt.Idag kan ja säga att ja har accepterat det och försöker inte tänka på det utan leva livet dock svårt när smärtorna kommer på besök men jag har en sambo som finns för mig och stöttar!Det som ja kan känna är att de är jobbigt att behöva trycka i mig medicin,gillar det inte men hellre de än att konstant leva me smärtor som är obeskrivliga.Hur känner du?Vad gör du för att hitta gnistan och fortsätta?Kramen
SvaraRaderaOkej, men ändå bäst att fråga för man vet aldrig :)
SvaraRaderaUsh ja, det känner jag verkligen igen! Jag grät i princip varje dag över tanken att jag kanske inte kommer kunna få barn. Det var absolut det enda jag tänkte på! Men efter operationen sa dom att allt såg bra ut så att några problem med det skulle det inte vara!
Håller helt och hållet med dig, försöker att inte tänka på det och leva normalt men när man får ont är det lätt att bli lite nedstämd för man blir påmind! Direkt efter min diagnos var jag jätte fixerad av ordet "obotligt sjuk" och kände mig nästan mer sjuk än tidigare, men nu har jag släppt det!
Håller med dig på medicinfronten, det är ändå helt okej för p-piller har jag ätit i 4 år, men det är ändå annorlunda nu: inga sockerpiller och dessutom kostar dom pengar. Men det känns okej som sagt! Har också en underbar sambo och familj som stöttar i alla läge!
Hmm, för att hitta gnistan... Jag är noga med att göra saker då kroppen mår bäst så. Jag tränar och jobbar mycket, är jag ledig ser jag till att vara sysselsatt för det är som då jag mår bäst :-) Du då? Hur gör du? Kram
Hej!Varit på semester i utlandet å e nu tillbaka på jobbet....Hitta gnistan å andra tankar...hmm jo jag kör på och prioterar mig själv,gör roliga saker och tränar..har kommit in i en fas där ja fokuserar på träning och kost har grymt kul!
SvaraRaderaDet låter härligt! Träning är faktiskt helt underbart :)
SvaraRadera